Annons

”Sverige kan lära sig av Israels erfarenheter”

Kommer Stefan Löfven att placera terrorattacken i Stockholm inom ramen för vad som i amerikanska medier kallas för de tre magiska orden: ”radikal islamistisk terrorism”? Den frågan ställer sig Anders Persson, statsvetare vid Lunds universitet.

Publicerad
1/2

Polisen i Stockholm efter attentatet i fredags.

Foto: Staffan Löwstedt
2/2

Statsminister Stefan Löfven (S) hälsar på räddningspersonal vid Stadshuset under minnesstunden på måndagen.

Foto: Anders Wiklund/TT

DEBATT | TERROR

Den moderna terrorismforskningen talar om fyra, möjligen fem vågor av terrorism: den anarkistiska under 1800-talet till en bit in på 1900-talet, den nationalistiska vågen efter andra världskriget, vänstervågen på 1970-talet, den religiösa vågen efter 1979 och en möjlig, pågående högervåg från 1990-talet och framåt. Den religiösa vågen är den mest dominanta idag och förknippas i huvudsak med islamistisk terrorism, även om det under de sista årtiondena såklart begåtts terrordåd eller andra våldsamheter i samband med den politiska användningen av kristendomen, judendomen, hinduismen och buddismen. Men det finns ingen anledning att hymla om var problemen är som störst.

Forskning från Israel visar att år 2015 utfördes 450 av sammanlagt 452 självmordsattacker runt om i världen av militanta islamister. De resterande två utfördes av PKK och en obskyr vänstergrupp i Turkiet. 2016 var det ett liknande mönster, med undantag av ett mer aktivt PKK. Detta innebär, med rätta skulle nog de flesta hävda, att stora delar av terrorismforskningen, inklusive forskningen om radikalisering, fokuserar på islamistisk terrorism. Samtidigt finns det en klar risk med ett alltför starkt fokus på islamistisk terrorism, vilket kan leda till att andra hot inte uppmärksammas. Detta blev till exempel tydligt i och med Breiviks terrordåd i Norge, där myndigheterna fullständigt överraskades av attentatet.

Israel har varit i skottgluggen för den islamistiska terrorismen sedan 1979 då fyra stora omvälvningar skedde i den muslimska världen: revolutionen i Iran i januari 1979 som för första gången i modern tid skapade ett radikalt islamistiskt styre i ett stort och viktigt land i Mellanöstern, fredsavtalet mellan Egypten och Israel i mars 1979, ockupationen av stora moskén i Mecka i november och slutligen Röda Arméns invasion av Afghanistan i december 1979. Terrorismforskare ser ofta ockupationen av stora moskén i Mecka som den första stora operationen utförd av militanta islamister i modern tid.

Annons

På 1980-talet ploppade sedan de islamistiska terrorgrupperna upp som svampar runt om i den muslimska världen: Hizbollah bildades 1982, Hamas 1987 och al-Qaida 1988. Mycket av den taktik som vi ser terrorgrupper använda runt om i världen idag har ofta pionjerats mot Israel som självmordsbombningar, bilbomber, IED:s (egentillverkade bomber), filmade attacker och så vidare. Det idag bortglömda krig som Israels utkämpade mot Hizbollah i södra Libanon i slutet på 1990-talet blev de första av de så kallade ”nya krigen” i Mellanöstern med en modern militärmakt som utkämpade ett hopplöst krig på fientligt territorium. Attacker mot civila med stora fordon i stadsmiljö av det slag vi sett i Stockholm, Berlin och Nice, skedde i Jerusalem redan för tio år sedan.

Många västerländska stater, Sverige däribland, kritiserar ofta öppet Israel, samtidigt som de i hemlighet gärna vill lära sig hur landet har bekämpat den islamistiska terrorismen och andra säkerhetshot. Av allt att döma har vi mycket att lära av den senaste våldscykeln i Israel som pågått i 18 månader nu och som kallas för ”folklig terrorism” (popular terrorism på engelska).

Till skillnad från tidigare är de folkliga terroristerna inte knutna till etablerade organisationer utan agerar på egen hand. De inspireras av dagsaktuella händelserna och är ofta knutna till aktivitet på sociala medier. De blandar religiös inspiration och legitimitet med personlig hopplöshet och utsatthet i vardagen. De saknar formell terroristträning och använder de medel som finns till hands i omgivningen – från hemmagjorda vapen, till egna fordon, till köksknivar, till skruvmejslar. De är ofta bosatta i det samhälle de utför attacken i, vilket givit våldscykeln i Israel en mardrömslik, inbördeskrigsliknande karaktär, framförallt i Jerusalem. I december 2015 levererade statsminister Stefan Löfven en politisk groda av högsta klass när han sade (och senare tog tillbaka) att vågen av knivattacker i Israel inte utgjorde terrorism.

Av det som hittills kommit fram i utredningen kring terrorattacken i Stockholm, vilket såklart kan komma att ändras, förefaller den misstänkte gärningsmannen stämma perfekt in på profilen över den typiske ”folklige terroristen” i Israel. En fråga som redan nu måste ställas är hur många andra som honom det finns i Sverige idag?

Ett av de stora problemen med karaktären på den samtida islamistiska terrorismen är att den fungerar som ett ideologiskt ramverk genom vilket arga människor kan kanalisera sin ilska eller sina personliga problem. En del av angriparna i den senaste våldscykeln i Israel har attackerat säkerhetsstyrkor just för att undslippa personliga problem av ofta hedersrelaterad karaktär för att istället dö vad som uppfattas vara en hedervärd martyrdöd. Mardrömsscenariot för Sverige är just att unga arga män och i viss mån även kvinnor i utanförskap ska kanalisera sin frustration genom folklig terrorism av det slag vi sett i Israel under de senaste 18 månaderna.

En annan fråga som det också är väl värt att hålla utkik efter är huruvida Stefan Löfven kommer att placera terrorattacken i Stockholm inom ramen för vad som i amerikanska medier kallas för de tre magiska orden: ”radikal islamistisk terrorism” – den så omstridda frasen som Obama konsekvent undvek under sin tid som president och som Trump använde redan i sitt installationstal. Obama föredrog att istället tala om ”våldsam extremism”. Vilken väg kommer Stefan Löfven att välja? Kommer han att säga de magiska orden att vi kämpar mot ”radikal islamistisk terrorism”?

Anders Persson

statsvetare och Mellanösternforskare vid Lunds universitet

Anders Persson
Anders Persson Foto: Pressbild
Annons
Annons

Polisen i Stockholm efter attentatet i fredags.

Foto: Staffan Löwstedt Bild 1 av 3

Statsminister Stefan Löfven (S) hälsar på räddningspersonal vid Stadshuset under minnesstunden på måndagen.

Foto: Anders Wiklund/TT Bild 2 av 3

Anders Persson

Foto: Pressbild Bild 3 av 3
Annons
Annons
Annons