Annons
X
Annons
X

”Största miljöproblemet är rovdrift på resurser”

Sveriges plats i FN:s säkerhetsråd bör användas till ett långsiktigt fredsinitiativ – att anpassa människans konsumtion av råvaror till de globala tillgångarna. Klarar vi inte att bromsa tillväxten så att ekosystemen bevaras går vi mot kaos. Det skriver debattören Stig-Olof Holm.

[object Object]
Odling av soja i Brasilien. Vi har främst genom jordbruk omvandlat cirka 75 procent av planetens produktiva landyta men det kommer inte att räcka, skriver artikelförfattaren. Foto: Yasuoshi Chiba/AP (arkiv)

DEBATT | NATURRESURSER

En lösning av klimatproblematiken skulle enbart innebära en delseger i kampen för att uppnå ett hållbart samhälle.

FN har genom åren gjort fredsinsatser i olika delar av världen, från år 1948 totalt 69 fredsbevarande operationer, till exempel på Cypern och i Kongo. Det har dock mest rört sig om ”brandkårsutryckningar” för att försöka stävja pågående konflikter. Rimligtvis bör FN även agera för att mer långsiktigt garantera freden i världen. Eftersom Sverige från och med den 1 januari innehar ordförandeposten i FN:s säkerhetsråd öppnas en möjlighet till ett sådant initiativ.

Världens ledare antog i höstas 17 mål för en mer hållbar utveckling, Agenda 2030. Statistiken visar att flera av dessa mål håller på att uppfyllas, en mindre andel av världsbefolkningen är fattiga, krigen har blivit färre. Men några av delmålen försämras. Det gäller till exempel en hållbar produktion och konsumtion, klimatmålet, samt bevarande av biologisk mångfald. Det paradoxala är således att samtidigt som fler människor får det ekonomiskt bättre rycks underlaget för att detta ska kunna fortgå undan i snabb takt. Forskningsresultaten som publiceras i världens olika vetenskapliga tidskrifter talar här ett tydligt språk.

Annons
X

Vi har främst genom jordbruk omvandlat cirka 75 procent av planetens produktiva landyta och vi konsumerar direkt och indirekt ungefär 30 procent av växternas totala fotosyntesproduktion. Av den sammanlagda vikten hos världens cirka 4 500 däggdjur utgör människans vikt cirka 27 procent, våra tamdjurs vikt cirka 64 procent och alla de andra, de vilda djurens vikt, cirka 9 procent. En artikel i tidskriften Science visar att med nuvarande globala ekonomiska tillväxt på cirka 3 procent per år kommer det år 2050 behövas ytterligare cirka 1 miljard hektar odlingsbar landyta, motsvarande ungefär USA:s yta, för människornas försörjning. Enligt FN:s jordbruksorgan FAO finns den ytan tillgänglig främst i Sydamerika och i Afrika. Men efter år 2050 tar odlingsreserven slut. Därtill hyser Afrika och Sydamerika till stora delar fattiga lateritjordar som behöver tillföras konstgödsel. Den konstgödseln, fosfaten, bryts i gruvor på några få platser i världen. Den framtida fosfatreserven finns huvudsakligen i Marocko. Men marockansk fosfat är förorenad med giftig kadmium som man ogärna vill ha på åkrarna.

Utslagningen av biologisk mångfald går i rasande takt. Eftersom förlorade arter inte går att få tillbaka är denna miljöpåverkan betydligt allvarligare än förorenande utsläpp till luft och vatten. Naturen kan ju oftast självläka om utsläppen upphör. Enligt en artikel i tidskriften Nature (11/8–2016) utgör exploatering det största hoten mot världens biologiska mångfald. Växter och djurs livsutrymmen omvandlas till städer, åkrar, betesmarker och trädplantager. I Sverige är överföringen av vanlig skog efter avverkning till ensartade artfattiga gran- eller tallplantager det största miljöhotet. Tidigare tilläts vanlig skog återkolonisera områden som avverkats.

Den globala minskningen av naturresurser har inte uppmärksammats på samma sätt som klimathotet. De bakomliggande orsakerna är dock desamma, kombinationen av befolkningsökning och ökande personlig konsumtion, det som sammanfattas i BNP, ekonomisk tillväxt. En lösning av klimatproblematiken skulle enbart innebära en delseger i kampen för att uppnå ett hållbart samhälle. Klarar vi inte att bromsa tillväxten så att ekosystemen bevaras går vi likväl mot kaos.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Hur ska vi undvika att konkurrens om minskande naturresurser medför ökande konflikter? Ett första viktigt steg är att sprida insikten om att en ekonomi baserad på kretslopp av naturresurser, så kallad cirkulär ekonomi, i sig ingalunda är hållbar. Om behovet av mer resurser fortsätter öka måste man förr eller senare börja använda mer skog, mer fisk, mer av åkerns grödor, metaller etc. utöver det som cirkulerar i kretsloppen. En studie gjord bland annat vid MIT, USA, visar att även om ny, ännu okänd, teknik hypotetiskt skulle fördubbla möjligheten till globala uttag av naturresurser skulle detta enbart förskjuta kollapsen en kort tid framåt. Tillväxten skulle då till följd av resursbrist och miljöförstörelse kulminera cirka år 2070 i stället för cirka år 2050. Visserligen kommer en tid innan kollapsen priserna på råvaror öka i en sådan omfattning att konsumtionen minskar. Men för att citera ekonomen John Stuart Mill ”när den industriella processen upphör, i vilket tillstånd befinner sig då mänskligheten?”, detta ur Mill: Principer för politisk ekonomi, från år 1848. Det finns ingen hållbar tillväxt.

    För att uppnå en verkligt hållbar samhällsutveckling krävs att de olika faktorer som ökar tillväxten, till exempel ekonomisk konkurrens, anpassas i tillräcklig grad för att kretsloppssystem och andra typer av effektivisering ska resultera i nettobesparing. Först när resursanvändningen kommer ner till nivåer som naturen kan re-generera blir utvecklingen hållbar.

    Sverige bör i FN:s säkerhetsråd ta upp frågan om anpassning av konsumtionen av råvaror till de globala tillgångarna. Långsiktigt hållbara uttagsnivåer av uttag av skog, fisk, jordbruksprodukter med mera bör fastläggas. Ett program för att uppnå dessa nivåer via ekonomisk styrning bör upprättas. Men en övergång mot hållbar utveckling sker inte enbart utifrån vetenskaplig evidens, även om glasklara fakta ligger på bordet. Därtill krävs att människor godtar förändringen. Värderingar, känslor och traditioner har stort inflytande. Anpassningen måste därtill ske över hela världen, inbegripet skiftande kulturer, skiftande sätt att se på medmänniskor och natur. Detta blir den svåra nöten att knäcka. Vi har dock ingen tid att förlora.

    Stig-Olof Holm

    lektor i ekologi vid Umeå universitet

    Stig-Olof Holm Foto: Privat
    Annons

    Odling av soja i Brasilien. Vi har främst genom jordbruk omvandlat cirka 75 procent av planetens produktiva landyta men det kommer inte att räcka, skriver artikelförfattaren.

    Foto: Yasuoshi Chiba/AP (arkiv) Bild 1 av 2

    Stig-Olof Holm

    Foto: Privat Bild 2 av 2
    Annons
    X
    Annons
    X