SonjaSvepande men sevärt om isprimadonnans tunga fall

Ine Marie Wilmann som Sonja Henie.
Ine Marie Wilmann som Sonja Henie. Foto: Adi Marineci/Triart

Sonja Henie var en gång i tiden Hollywoods allra största stjärna. Nu kommer filmen om den norska konståkaren. Men ”Sonja” förmår inte att ge storyn den komplexitet den skulle ha behövt.

Under strecket
Publicerad
Annons

Det är sent 1930-tal och den norska konståkningsstjärnan Sonja Henie sitter på ett businessmöte med Hollywood-producenten Darryl Zanuck. Henie har nyligen triumferat under OS i Garmisch-Partenkirchen – en tjusigt dataanimerad kuliss av alptoppar och naziflaggor – och just dragit igång en USA-karriär som isdansande primadonna. Nu vill Zanuck anlita henne för ett gästinhopp i en ny film, men det vill inte Sonja. ”Jag vill ha min egen film”, säger Henie till Zanuck och fortsätter: ”Vi börjar med ett kontrakt på fyra filmer”.

Gick det till så? Troligen inte, men så är inte norska, Sundance-prisade regissören Anne Sewitskys film ute efter något dokumentärt tilltal heller, något som förstärks av den moderna musiksättningen som understryker skildringen av Sonja Henie som en för sin tid rätt ovanlig kvinna. Förutom hennes fortfarande enastående konståkarfärdigheter var hon en av tidernas första it-girls, därtill en person som inte lät konventioner stå i vägen för hennes ambitioner – under några år i skarven mellan 30- och 40-tal var hon den största stjärnan i hela Hollywood. I Norge drogs hon dessutom med ett rykte om att vara nazistvän.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons