Annons

Mikael Mölstad:Svenskt vin kan förändra vårt jordbruk

Denna sommar har väckt många frågor. Som till exempel varför det är så hett vid Medelhavet men så kallt vid Öresund? Varför är Trump och Kim Jong-Un så oberäkneliga? Men den vanligaste frågan till mig är betydligt mer jordnära: Vad tycker du egentligen om svenskt vin? Det kan jag svara på.

Publicerad

Det där "egentligen" är lite försåtligt. Jag har ju skrivit mycket om svenska viner och vingårdar under åren. Och bara i positiva ordalag. Det verkar som att andra misstänker att jag har en privat sanning som inte stämmer överens med mina skriverier. Så är det inte idag. Men när jag fick frågan för fem-tio år sedan slirade jag säkert på sanningen. Svaret var oftast: ”Ja, för att vara svenskt vin är det väl bra". Lite ursäktande. Ärligt talat var vinerna egentligen bedrövligt på många håll. Men jag brukade också lägga till: ”Men tänk på att i Tyskland har de flesta tränat på att göra vin i fjorton generationer. I Sverige är det inte ens en generation.”

Det är helt enkelt så att de ledande svenska vinproducenterna på några år har gått från glada amatörer till målmedvetna proffs.

Jag erkänner: på dessa knappa år har det skett under. Min upplevelse idag är att svenskt vin har kommit enormt långt. Från taffliga försök till dagens viner som kan mäta sig med många viner från kända europeiska producenter.

Annons

Hur har det gått till? Det är helt enkelt så att de ledande svenska vinproducenterna på några år har gått från glada amatörer till målmedvetna proffs. Ett av skälen är att de med öppna ögon tagit till sig kvalificerad kunskap, vilket gett omedelbar framgång. Och framgång föder som bekant framgång. Allt detta har skapat en nybyggaratmosfär.

Det är faktiskt lite som i Kalifornien för tretti-fyrtio år sedan. När entreprenörsanda samsas med kamratanda i en bransch blir kraften större. Fjärran från den framgångsfientliga jantelagen. Många har också varit öppna för att locka hit utländsk kunskap. Ja, faktum är att många unga nyutbildade vinmakare i Europa är nyfikna på vad som händer hos dessa galna svenska vinodlare. Några av dem har till och med tagit sig hit för att på plats utveckla dessa pionjärviner. Kort sagt: jag är imponerad.

Det måste bli tillåtet med gårdsförsäljning.

Ett annat skäl till kvalitetshöjningen stavas PIWI. Det är en tysk förkortning för Pilzwiderstand – med andra ord druvsorter som är tåliga mot diverse svampangrepp. Det är alltså dags att lägga nya druvnamn på minnet – från de vita solaris, souvignier gris och muscaris till de blå cabernet cortis och regent. Utan att gräva för djupt i vinodlingsmyllan gör piwidruvor att skördarna blir bättre och druvorna friskare. Inga bekämpningsmedel behövs vilket gör många odlingar i princip ekologiska. En spännande utveckling för Sverige som vinodlingsland.

Det finns bara ett stort mörkt moln på himlen som måste skingras: Det måste bli tillåtet med gårdsförsäljning. Senaste nytt från de borgerliga låter lovande. En motion kan komma i september. När gårdsförsäljning blir verklighet kan jag nämligen lova en sak: Sverige har fått en ny blomstrande jordbruks- och turistindustri som kan förändra världen för många lantbrukare.

Om marknaden växer kommer nämligen många att hänga på tåget genom att bli druvodlare – och sälja skörden till de som är bättre på att göra vin. Det kommer att ge dem mer klirr i kassan än raps och vete. Och då blir det riktigt intressant.
Jag håller tummarna och hoppas snart skåla i svenskt vin.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons