Annons

Svenskt anfallskrig – danskarna togs på sängen

Brömsebro i Blekinge. Här slöts en av Sveriges bästa freder någonsin.
Brömsebro i Blekinge. Här slöts en av Sveriges bästa freder någonsin. Foto: Mikael Gustafsson/IBL

Jag har tidigare bloggat om freden i Brömsebro 1645, en av de bästa freder Sverige någonsin slutit, och en av de sämsta i dansk historia. Jag har tagit upp den märkliga fredsplatsen och krigets verkningar i landskap som Värmland och Dalsland. Men vad var det för ett krig? Stämmer det att Sverige angrep utan krigsförklaring, trots att det måste vara något av det minst gentlemannamässiga man kunde tänka sig, även på 1600-talet?

Publicerad

Det fanns flera skäl till att Axel Oxenstierna och den svenska riksledningen angrep Danmark. Först och främst handlade det om traditionell nordeuropeisk maktpolitik. Det var allom uppenbart att Sverige höll på att segla förbi Danmark som regional stormakt. Trots det var Ösel och Gotland danska öar. Minnet av freden i Knäred 1613, när den danske kungen Kristian IV:s förhandlare stod som segrare, var i allra högsta grad levande. Nu var tiden mogen att tvinga fram en gynnsammare uppgörelse.

I Stockholm var man dessutom bekymrad över Kristian IV:s agerande på kontinenten. Den danske kungen sökte begränsa svenskarnas inflytande i Tyskland, eftersom det låg i Danmarks intresse att inte bli inringat av svenska territorier och arméer. Men allra värst var att Kristian IV hade chockhöjt Öresundstullen. Från att år 1637 ha inbringat den danska kronan 229 000 riksdaler nådde tullen 1638 upp till 482 000 och 1639 till 616 000. De utländska sjömakternas ilska ledde till att Kristian IV tvingades sänka tullen något, men inkomsterna fortsatte att hålla en hög nivå – 505 000 riksdaler år 1641, 405 000 år 1642. Sverige åtnjöt tullfrihet för flertalet varor som forslades till och från själva riket, men det gällde inte de provinser i Baltikum som kontrollerades av den svenska kungamakten. Genom att utmåla den danske kungen som en hätsk girigbuk och utlova radikala förbättringar om svenskarna fick kontroll över Öresund beredde Axel Oxenstierna och det svenska riksrådet vägen för krig.

Annons
Annons
Annons
Annons