Annons

Svenskön som fortsätter att förbrylla

I Rigabukten ligger en liten grushög till ö som framstår som en mycket speciell relikt av en nästan okänd kultur. Här talades en ålderdomlig svenska, öborna levde på fiske och jordbruk. Men 1944 gick flykten undan sovjetockupationen och svenskbygden knäcktes för gott.

Publicerad

Den svenska befolkningen på den lilla estländska ön Runö långt ute i Rigabukten har länge förbryllat omvärlden. Varifrån hade de kommit, varför talade de en så ålderdomlig svenska och hur kom det sig att deras samhälle, uppbyggt på en nisch av säljakt, fiske och extensivt jordbruk, hade kunnat bibehållas genom århundradena? Även efter 1944, då nästan alla runöbor flydde över till Sverige, har ön fortsatt att intressera både forskare och allmänhet och talrika utställningar och böcker har förmedlat kunskap om ön. Nyligen har Jörgen Hedman och Lars Åhlander, författare till flera böcker om Gammalsvenskby, de svenska Dagöättlingarnas förvisningsort i Ukraina, utkommit med en diger volym på närmare 500 sidor med titeln Runö. Historien om svenskön i Rigabukten (Dialogos, 503 s). På samma förlag har även utkommit ett häfte innehållande dokument och källor till historien om Runö, sammanställt av Jörgen Hedman.

Är detta då den definitiva historien om Runö, som titeln kan tyckas antyda? Självfallet inte, vår kunskap om denna lilla grushög till ö och dess invånare kommer att vidgas framöver, och det är viktigt. Även ur ett estlandssvenskt perspektiv framstår Runö, dess invånare och säregna kultur som en mycket speciell relikt av en nästan okänd kultur. De stora estlandssvenska bygderna i nordvästra Estland – Dagö, Ormsö, Nuckö, Rågöarna och Vipall-Korkis – hade snarlika dialekter och kulturer och ett omfattande utbyte av befolkning genom århundradena. Runöborna talade däremot ett mål som var svårt att förstå för övriga estlandssvenskar och deras seder föreföll också egendomliga och ålderdomliga. När till exempel de manliga runöborna om vårarna dök upp för att jaga säl och längs kusten sökte sig till söndagens gudstjänst i kyrkan, kunde man se dem i livligt samspråk med förbipasserande nucköbor, allt medan de uträttade sina naturbehov sittande i diket!

Annons
Annons
Annons