Annons
X
Annons
X

Svenskheten måste få ny innebörd

Hudfärg är idag en ofrånkomlig del av den svenska debatten, också när rasismen ska bekämpas. Qaisar Mahmood efterlyser en definition av svenskheten som trycker på medborgarskapet, inte det etniska ursprunget.

Qaisar Mahmood vill föra debatten om svenskhet bort från hudfärg och beklagar ”vår olyckliga fixering vid etnicitet”.
Qaisar Mahmood vill föra debatten om svenskhet bort från hudfärg och beklagar ”vår olyckliga fixering vid etnicitet”. Foto: ANGELICA ZANDER

DEBATT

En del av mig vill också stämma upp i hejarklacken. Vi är många, vi är starka, stoppa rasisten nu! Jag vill vara upprörd, indignerad och förbannad. Även jag har fått känna på blickar som plattar till mig till endast en hud- och hårfärg.

När jag luktar och smakar på världen genom min mörka hud känner även jag saker som väcker motstånd och ilska. Jag har också setts som en mångfaldsåtgärd trots att mitt cv är bra. Jag vill också hytta med näven mot överheten och bli ett med min hudfärg. Jag vill gärna tro att det bor ett patos även i mig.

Men, ju mer jag tänker, desto mer förvirrad blir jag.

Annons
X

För ett halvår sedan gällde det en barnboksillustratör som försökt ladda om en belastad bildtradition. Hon tvingades efter en mediestorm till offentlig avbön och sade att hon ändå hade tänkt sluta rita figuren. De som såg illvilja i penseldragen drog det längsta strået.

Nu gäller det en minister som uttryckt sig svepande och fördomsfullt, till och med rasistiskt. Även denna gång är effekten omedelbar. Mobiler fipplas på. Bilder på citatet laddas upp. På Twitter och Facebook och andra sociala medier. Sen är det igång. Retweet. Share. Gilla. Kommentera. Allt snabbare.

Det egendomliga är att nästan ingen reagerar över det mest upprörande: att Tobias Billström gör samma skillnad på svensk och icke-svensk utifrån hårfärg som görs hela tiden i progressivt syfte. Vi talar numera ständigt om “icke-vit”, “vita kränkta män”. Hudfärg är idag en ofrånkomlig del av den svenska debatten, också när rasismen ska bekämpas.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Tveklöst bör vi kunna förvänta oss mer av en migrationsminister. Men en sak är säker: alla mäter, väger och sorterar sig själva och andra i kategorier som är lika problematiska som det ministern uttryckt. Orden och begreppen vi använder – svensk, vit, invandrare – för att förstå oss själva och andra förmår inte längre att fånga det väsentliga, tvärtom låser de individer vid hudfärg, ursprung och härkomst.

    Vårt intresse för hudfärg kommer ur vår olyckliga fixering vid etnicitet. Regeringsformens andra paragraf talar om ”etniskt ursprung”, en tankefigur som antyder att människor har en genetisk anknytning till en specifik samling individer.

    Det låter bra, men när rättigheter och möjligheter sätts i relation till vårt ursprung som förväntas överföras genom blod och DNA från generation till generation reproducerar vi en tankefigur som ligger nära rasismen.

    Idag verkar det vara helt okej att reproducera vissa typer av essentialistiska gemenskaper som bara födelsen och döden kan avskilja. Essentialismens anhängare uppfattar kultur och etnicitet som någonting statiskt, oföränderligt och färdigt som man föds in i och som man aldrig kan komma ifrån.

    Och den essentialistiska synen på individen är problematisk oavsett om det är en majoritet eller minoritet av individer som drömmer om ett land åt ”sitt folk” som binds till varandra med hjälp av trådar skapade av blod och tårar och tankar.

    Någon kanske säger: Glöm inte bort vem du är, att din mörka hud gör även dig till en måltavla. Att eld endast kan bekämpas med eld. Men jag säger: Det är själva ivern att dela upp efter fysiska drag som skapar problemen och den exkluderande blicken. ”Vi” och ”dom”.

    Ska vi bli trovärdiga i vår kamp mot rasism får vi inte gå i fällan att själva börja agera utifrån en rasistisk världsbild där människor reduceras till sin hudfärg eller härkomst. Jag vill ifrågasätta allas ryggradsreflex att klumpa ihop sig själv med andra av samma ”essens”: “svarta” och “vita”.

    Jag vill se gemenskaper som är öppna för såväl in- som utträde. Det är därför även svenskheten måste laddas om från att vara en benämning på en etnisk gemenskap till att i stället bli benämning på en medborgerlig gemenskap. Öppen för alla oavsett hud- och hårfärg eller födelseland.

    Det är bra att reaktionen mot Billströms uttalanden varit tydlig, men var är reaktionerna mot strukturerna som försvårar kombinationen hög pigmenthalt och möjlighet till studier, jobb, vård eller lika rättvisa? Även i vårt samhälle begränsar rasismen, såväl den illvilliga som den välvilliga, individer från att åstadkomma det mesta möjliga av sina liv.

    Men vad gör vi när vi har avsatt alla, suddat bort allt det kränkande och upprörande? Var tar vi vägen när vi har konstaterat att vår granne och medmänniska är en rasist? Är vi verkligen klara då?

    Godheten kanske kan upplevas genom att trycka på like- eller retweetknappen, men mänskligheten kan bara erövras genom tvivel.

    Reinfeldts sågning av Billström svd.se/8012842.svd

    Qaisar Mahmood

    Annons
    Annons
    X

    Qaisar Mahmood vill föra debatten om svenskhet bort från hudfärg och beklagar ”vår olyckliga fixering vid etnicitet”.

    Foto: ANGELICA ZANDER Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X