X
Annons
X
Recension

Svenskjävel Svenskdjävel – en debut som imponerar

Ronnie Sandahl har ett öga för hur detaljer lyfter historier och lyckas med konststycket att lansera tre centrala rollfigurer – utan att hamna på sidospår. SvD:s Hynek Pallas imponeras av filmdebuten.

För några år sedan ondgjorde jag mig i en krönika över hur svensk spelfilm skildrar landet som en nationell bubbla. Undantagen gäller mest filmer som stavar "invandrardrama" med stora bokstäver. Skillnaden märks i vårt västra grannland, där polska barnflickor, revolterande norsk-pakistanskor, filippinska hembiträden och hemvändande soldater får ta plats i karaktärsgalleriet utan att det görs stor sak av det.

Men nu har den långfilmsdebuterande regissören Ronnie Sandahl (mest känd för mansrollsromanen "Vi som aldrig sa hora") gjort exakt en sådan film. Och placerat intrigen i Oslo. I famnen på denne "utvecklingsstörde kusin som vunnit på lotto" – för att citera den ljuvliga Norge-beskrivning ur "Svenskjävel" som redan hunnit bli viral.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X