Annons

Bengt af Klintberg:Svenskarnas bästa sagor är ingenting för barn

Råa, satiriska och erotiska skämtsagor är legio i den svenska folkliga berättartraditionen. Länge har man velat anpassa och polera berättelserna, men i det nya monumentala trebandsverket ”Folksagan i Sverige” presenteras de i oretuscherad form, ihop med ny forskning om hur denna sagoskatt samlades in.

Under strecket
Publicerad

”Pojken som åt ikapp med jätten” är en av de folksagor som nedtecknades av Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, ”Sveriges bröderna Grimm”.  Ill: Einar Bager

Bild 1 av 1

”Pojken som åt ikapp med jätten” är en av de folksagor som nedtecknades av Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, ”Sveriges bröderna Grimm”.  Ill: Einar Bager

Bild 1 av 1
”Pojken som åt ikapp med jätten” är en av de folksagor som nedtecknades av Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, ”Sveriges bröderna Grimm”.  Ill: Einar Bager
”Pojken som åt ikapp med jätten” är en av de folksagor som nedtecknades av Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, ”Sveriges bröderna Grimm”.  Ill: Einar Bager

Länge har den svenska folksagoforskningen varit försänkt i djup törnrosasömn. Inte i hundra år kanske, men gott och väl i femtio. Efter utgången av 1950-talet har det varit glest mellan de vetenskapliga insatserna på området. De avhandlingar i etnologi som har lagts fram i vårt land har kunnat handla om barnaföderskors berättelser, om att bli pappa, om maskulinitet bland norrländska skogsarbetare, om medeltidsveckan i Visby. Om allt möjligt, bara inte om folksagor. För dem har intresset varit obefintligt.

Annons
Annons
Annons