Svenska religionsfriheten är ett historiskt undantag

Förbudet mot att grunda kloster avskaffades så sent som 1977. Den trista sanningen är att svenskarna snarare har utmärkt sig för intolerans än för vidsynthet vad gäller religionsfrihet, konstaterar Dick Harrison.

Under strecket
Publicerad
Lågvattenmärket i svensk religionsfrihet nåddes i Örebro 1617, skriver Dick Harrison.

Lågvattenmärket i svensk religionsfrihet nåddes i Örebro 1617, skriver Dick Harrison.

Foto: IBL
Annons

Från att ha varit i det närmaste frånvarande i offentlig svensk debatt har frågan om religionsfrihet återigen hamnat i pressen. Är det ett brott mot religionsfrihetens principer att stoppa böneutrop från moskéer? Bör vi överhuvudtaget ha religionsfrihet? Hur ter sig den svenska religionsfriheten i ett längre historiskt perspektiv?

Inget vidare, är svaret. Det normala i äldre tid var att alla svenskar måste hålla sig till en enda, av staten offentligt påbjuden tro. Under medeltiden innebar det katolicismen, och för den som ifrågasatte kyrkans dogmer stundade kättarprocesser och eventuellt avrättning, som i fallet med Botulf i Gottröra i början av 1300-talet.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons