Annons

Ivar Arpi:Svenska poliser tvingas tiga

En svensk tiger – vittnesmål från poliser som vågar ryta ifrån av Hanne Kjöller (Fri Tanke Förlag, 2016)
En svensk tiger – vittnesmål från poliser som vågar ryta ifrån av Hanne Kjöller (Fri Tanke Förlag, 2016)
Publicerad

En polis förpassas till ett flygfält där hon får sitta av tiden. En polis skenavrättas - en pistol sätts mellan hans ögon och trycks av – men kollegan som gör det kommer undan för att man väntar för länge med att anmäla. Poliser som chefer skickar till psykiater för att ”tokförklaras”. Andra som utreds för påhittade narkotikabrott. Läsningen av En svensk tiger – vittnesmål från poliser som vågar ryta ifrån av Hanne Kjöller, till vardags ledarskribent på DN, ger en skrämmande inblick i hur polisorganisationen kan fungera. ”Varenda ett av fallen är ett eget Uppdrag Granskning”, säger Hanne Kjöller när jag ringer henne och ber henne berätta om boken. Det är lätt att hålla med henne.

Polisen präglas av en tystnadskultur där lojalitet innebär att man är lojal med sina chefer, inte mot uppdraget, allmänheten eller brottsoffer, skriver Kjöller. En repressaliekultur där de som protesterar mot missförhållanden bestraffas för att statuera exempel. Lyd eller lid. Meddelarfriheten tycks bara existera i högtidstalen, menar Kjöller.

”Det är inte bara strukturerna, utan även kulturen som måste förändras”, kommenterade Lena Nitz, ordförande för Polisförbundet, boken i Gomorron Sverige (26/1). En av tre poliser upplever att de inte har möjlighet att framföra sina åsikter till ledningen på sin arbetsplats utan att behöva oroa sig för repressalier, visade en undersökning som Polisförbundet genomförde för ett år sedan. Motsvarande siffra bland andra yrkesgrupper är en av tio. Detta är inte bara förödande för de visselblåsare eller interna kritiker som drabbas, utan även för organisationen i sig. Fel måste kritiseras för att kunna åtgärdas.

Annons

**Men rikspolischefen Dan Eliasson **håller inte med om bilden. I både Gomorron Sverige (26/1), Studio Ett (27/1) och Veckans Brott (3/2) har han upprepat samma försvarsmantra: Berättelserna i Kjöllers bok är förvisso tragiska, men framför allt helt subjektiva och tillhör det förflutna. ”Jag är övertygad om att det där är en bild. Och den är sann och rätt utifrån de här personernas utgångspunkter. Sen är jag övertygad om att det finns en annan bild också.”, säger Dan Eliasson i Studio Ett och får det hela att låta som en session i parterapi i stället för fall av trakasserier, lagbrott och en skenavrättning. Ja, hur ser den andra bilden av en skenavrättning ut kan man fråga sig? Det är inte den enda gången Dan Eliasson valt att se "en annan bild". Efter mordet på Alexandra Mezher på ett HVB-hem i Mölndal tyckte han det var viktigt att understryka sin sympati med mördaren. (Gomorron Sverige, 26/1).

Det är dock sant att händelserna som beskrivs i boken skedde innan Dan Eliasson tillträdde som generaldirektör. Men alla granskningar är per definition gjorda av sådant som redan skett. ”Att säga att man struntar i historien innebär att man inte lär sig något av den”, säger Hanne Kjöller när jag frågar henne om Eliassons försvar.

**De nio poliser som framträder **med namn i boken kan alla styrka sina berättelser med dokument och ljudinspelningar. Och när många oberoende undersökningar pekar på samma problem kan man inte säga att det endast hör historien till. Flera av de chefer som ledde trakasserierna som beskrivs i Kjöllers bok har avancerat till höga positioner inom polisen och är kvar. Vad sänder det för signal?

Dan Eliasson skulle kunna ge kurser i postmodern krishantering där ingen sanning finns: All kritik är subjektiv – även när det finns bevis för motsatsen. All kritik hör historien till – och eftersom historien redan har skett så är kritiken inte giltig för nutiden. All kritik rör enstaka fall – oavsett antal fall så är det inte representativt på något vis. Du har din sanning, men den är relativ.

”Det är först när man erkänner fel som man kan göra något åt dem. Tänk om Dan Eliasson kunde börja här.” Det är de sista orden i boken. Och tänk om detta hade varit reaktionen i stället för vad vi nu har sett.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons