Svenska PEN: Farligt när näthatet bagatelliseras

Anya Alenberg hade lätt kunnat mejla oss eller rentav lyfta på luren så hade hon fått veta mer direkt hur vårt arbete ser ut. Nu har hon i stället lyssnat på twittertjatter och skvaller på sociala medier, skriver Ola Larsmo, Svenska PEN, i en replik.

Under strecket
Publicerad

Ola Larsmo, Svenska PEN

Foto: Izabelle Nordfjell/TT
Annons

För snart sex år sedan startade Svenska PEN webbtidskriften Dissidentbloggen, med det uttalade syftet att publicera förbjudna texter av censurerade författare världen över. Vi vände oss till Bahnhof som samarbetspartner, just därför att man som webbleverantör har haft en uttalat hög profil när det gäller integritet och motstånd mot censur. Sedan dess har vi publicerat ett tjugotal nummer och nått långt ut i världen. Samarbetet med Bahnhof har fungerat alldeles utmärkt.

Nu går en av Bahnhofs representanter till hårt angrepp mot Svenska PEN och skriver att vi försöker tjäna pengar på ett inbillat näthat. Det kom litet oväntat. Företagets ”integritetsombudsman” Anya Alenberg skriver om det arbete med att informera om näthatets konsekvenser som vi inleder efter årsskiftet att det ”luktar mest som ett desperat försök att hänga med i utvecklingen och skapa en buzz kring sitt varumärke.” Luktar. Jojo. Underligast är misstänkliggörandet att vi vill tjäna pengar på näthat – till skillnad från Bahnhof är PEN inte ett vinstdrivande företag utan en ideell organisation med 90-konto.

Annons
Annons
Annons