Annons
X
Annons
X
Ledare
Krönika

Paulina Neuding: Svenska kåkstäder en social katastrof

KOLUMN

I veckan uppmärksammade SvD att Stockholm har fått något som liknar kåkstäder. Människor bor i plåtskjul i små samhällen på uppemot hundra personer.

En socialsekreterare säger till SvD: ”Man blir så berörd över att människor bor på det här viset i Sverige i dag. Det är misär och en sanitär olägenhet. Det finns inte rinnande vatten, ingen toalett och risken för brand är stor. Det är oroväckande att det gått så långt som i Högdalen och blivit så permanent.”

Stockholms stad har startat ett nytt härbärge i Hjorthagen för hemlösa EU-migranter, men platserna räcker inte till för alla. Därför tillbringar människor vintern i kåkstäder. Det är en social katastrof. Det måste också bli en påminnelse om att migration från fattiga länder kommer att kräva viss beredskap från en välfärdsstat. Inte för att folk reser hit för att på något sätt utnyttja systemen, vilket var Göran Perssons farhåga för tio år sedan, utan för att vi inte ska acceptera att människor lever i misär.

Annons
X

Det kan låta som en självklarhet att en stor invandring av fattiga människor kommer att kräva mer generositet och välfärd. Men inom delar av borgerligheten, särskilt kring Centern, finns det en föreställning om att en ökad invandring ska kunna pressa tillbaka välfärdsstaten. Att Sverige ska stöpas om till nybyggarland genom ökade klyftor och mindre generösa trygghetssystem. Budskapet ska liksom vara kom hit och sök lyckan, men ligg inte till last och var beredd på att leva knapert. Så uppnås vad man betraktas som två goda ting: Fri migration och kraftigt beskuren välfärd. En version av 1800-talets amerikanska dröm, förlagd till dagens Sverige.

Fredrik Segerfeldt, medförfattare till boken ”Migrationens kraft”, har exempelvis räknat ut att en människa klarar sig på 450 kronor i månaden om hon bara lever på ris. Tillåter vi sådana löner kan Sverige enligt Segerfeldt öppna för fri invandring. ”Det är många gånger bättre att bo i en kåkstad i utkanten av Stockholm än i utkanten av Mogadishu”, skriver Fredrik Segerfeldt.

Det är inte vackert ens i teorin, och det är att missförstå den svenska politiska kulturen. När Sverige fick en växande population av illegala invandrare restes krav på att även papperslösa skulle få skattefinansierad vård, och så blev det. När hela bostadsområden som Rosengård eller Husby präglas av utanförskap svarar regeringen med fler offentliga satsningar, inte färre. Och när vi fått kåkstäder i Söderort har verksamheten mot hemlöshet utökats, och måste utökas ännu mer.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Sverige är inte ett nybyggarland där vi rycker på axlarna åt att människor tillbringar vintern i kåkstäder. Lyckligtvis inte.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X