Svenska in i valrörelsen

Under strecket
Publicerad
Annons

För en gångs skull har en språkpolitisk fråga hamnat i valrörelsens mitt. Yrvakenheten är stor; det visar den röriga debatten kring förslaget om svenskkunskaper för medborgarskap. Frågorna preciseras inte. Alla kan vara överens om att invandrare ska ges goda möjligheter att lära sig svenska. Men förbättras möjligheterna med medborgarskapskrav? I en två år gammal rapport från Linköpings universitet (International Adult Literacy Survey, Mats Myrberg m fl) jämförs invandrarkunskaper i det nya språket i olika länder. Invandrare till Sverige är betydligt bättre på att läsa och skriva svenska än invandrare till Tyskland och Storbritannien är på tyska och engelska. De är ungefär lika bra som invandrare till Nederländerna och Kanada på flamländska respektive engelska. Samtliga dessa fyra stater kräver språkkunskaper för medborgarskap.
Fler studier behövs, men det verkar som om kopplingen till medborgarskap inte har så stor inverkan på språkförmågan. Viktigare är säkert undervisningen. Den parlamentariska utredningen om svenskan, Mål i mun (SOU 2002:27), som sorgligt nog ingen debattör tycks ha läst, lyfter fram förbättrad svenskundervisning för invandrare som avgörande. Kvaliteten har blivit alldeles för usel under 1990-talet med kommunalisering och privatisering.
Ett annat resultat i Linköpingsrapporten är att i inget av de undersökta länderna är klyftan mellan invandrades och inföddas läs- och skrivförmåga större än i Sverige.
Det leder till en annan fråga: kan infödda svenskars orealistiska krav snarare än dåliga kunskaper ibland vara det största språkhindret för invandrarna?

Vi misstar ofta en utländsk brytning för dålig språkbehärskning i allmänhet. Likaså lägger vi för stor vikt vid en del grammatiska ytfel som är mycket svåra att undkomma om man i vuxen ålder lär sig svenska. Det rör sig om välkända säregenheter i svenskan. En enkel mening som På kvällen var de färska bären ruttna i sin korg rymmer åtminstone fem besynnerligheter:

Annons
Annons
Annons