Recension

Brand NewSvensk jazzhistoria, vol. 9, Swedish Jazz 1960-1964 - Brand New

Under strecket
Publicerad
Annons

Trots Beatles och den anfallande popvågen var 60-talet en bra period för svensk jazz. Det fanns många spellokaler, främst då Nalen i Stockholm, men också nystartade ställen till exempel i Göteborg, Malmö och Umeå. Folkparkerna bjöd fortfarande på jazz och folk dansade till jazzmusik. Många amerikanska grupper kom hit och inspirerade främst de unga musikerna. Därtill hade televisionen upptäckt jazzen.

Den nionde volymen i Caprices ambitiösa redovisning av den svenska jazzen från 1899 (ja, faktiskt), speglar allt detta. Kanske riktar boxens fyra cd främst fokus på en rad unga musiker som kom fram då, av vilka några slocknade alltför tidigt. Som de begåvade tenoristerna Börje Fredriksson och Bosse Wärmell, trumpetarna Lalle Svensson och Lars Färnlöf. Pianisten Nils Lindberg hade en stor tid på 60-talet (och har det än!) med sina mjuka saxklanger. Jan Johansson och Bengt-Arne Wallin byggde mer påtagligt samman jazz med svensk folkton.
Det är alltså en innehållsrik box med över fem timmars musik, från utgivna skivor, ep och lp, radiosändningar och privatinspelningar. Jazzarkeologerna Bengt Nyquist och Jan Bruér har gjort urvalet från 150 timmars lyssning ur olika källor. Det är roligt med annorlunda versioner av stycken man vant sig vid från skivorna, men ibland kanske man velat ha kvar just skivinspelningen. Och man kan givetvis som alltid undra varför inte den eller de kom med i stället för ”dom där”. Men det är petitesser, Nyquist & Bruér har sannerligen gjort ”ett gediget arbete”. Den 104-sidiga bok som medföljer innehåller intressant läsning om 60-talsåren. Dagstidningarna hade börjat skriva om jazz, tidigare var det väl bara Orkesterjournalen och Estrad. Nu gjordes intervjuer, recensioner, jazzkrönikor och skivspalter.

Annons
Annons
Annons