Annons

Erik Hedling:Svensk film är större än någonsin

Den gamla centralstyrda filmpolitiken har spelat ut sin roll och den svenska filmen är inne i en produktiv period. Aldrig tidigare har vi tittat på så mycket svensk film, internationella storproduktioner förläggs till Sverige och två antologier uppmärksammar nordisk film.

Under strecket
Publicerad

Aldrig tidigare har filmen frodats i vårt land så kraftigt som just nu. Även om biografstatistiken avslöjar drastiska nedgångar sedan 40- och 50-talens guldålder - nästan 80 miljoner biobesök mot dagens lite mer än 15 miljoner - har filmtittandet ökat. Och det alldeles lavinartat, om man alltså räknar med hemkonsumtionen - köpta eller förhyrda videor och dvd-skivor samt tv-tittande. Lågt räknat ser svenska folket fem gånger mer film i dag än för 50 år sedan, och då kalkyleras endast en åskådare för varje köp- eller hyrfilm. Dessutom går det inte att få statistik från de filmkanaler som med uppenbarligen stor framgång opererar på det alltmer utbredda kabelnätet, bara från de vanliga SVT 1 och 2, TV 3, TV 4 och Kanal 5. (Och hur mycket film laddas olagligt ned i datorerna? De senaste uppgifterna anger ungefär 15 miljoner filmer per år.)

Om man generaliserar från biografstatistiken skulle ungefär en femtedel av denna enorma konsumtion avse svenska filmer. Med andra ord upplever den svenska filmen sin mest framgångsrika period någonsin i dagsläget, åtminstone publikmässigt. Och mycket har onekligen hänt under det senaste decenniet. Produktionen är inte längre koncentrerad till Stockholm - faktum är att huvudstaden står för en minimal del av filmandet - utan är utlokaliserad till orter som Trollhättan (”Upplevelseindustrin”), Luleå och Ystad. Denna regionalisering är dels en följd av EU-bidrag och allmän decentralisering, dels av att många - exempelvis flera landsortspolitiker - insett att film kan vara en lönsam industriell produkt i flera avseenden.

Annons
Annons
Annons