Annons

Så tyckte SvD om Tommy Steele 1957

Foto: Jan Ehnemark/Stockholmskällan

När 20-årige Tommy Steele uppträdde på biograf Anglais i Stockholm 9 september 1957 fick ”sex radiobilar, stora polispiketen och ett 20-tal poliser från Östermalm” rycka ut för att hålla ordning på fansen. Så här skrev SvD om händelsen dagen efter.

Publicerad

Sex radiobilar, stora polispiketen och ett tjugotal poliser från Östermalm fick rycka ut på måndagskvällen för att hålla ordning på något tusental unga rock-and-roll-entusiaster, som samlats utanför Anglaisbiografen när Tommy Steele uppträdde där efter 7-föreställningen av hans film. Ungdomarna skrek av begeistring så att det hördes över flera kvarter, men några kravaller i egentlig menig var det inte fråga om. En pojke tog polisen hand om då han inte gick att stoppa på annat sätt men Tommy Steele kom med polispiketens hjälp lyckligt och väl till sitt hotell.

Vad alla de sjuhundra ungdomarna i biografen och alla utanför inte såg var Tommy Steele när det hela var förbi. Det borde de ha sett, så skulle de ha tyckt ännu mycket mera om honom. Det var en liten hjärteglad dödstrött pojke, som med klibbande hår och genomblöt skjorta kom ner till dem som sköter om honom, sjönk ner på första parkettstol och bara var genomtrött och genomlycklig. Han hade tidigare på dagen sagt att han fann de svenska ungdomarna så hövliga, så lugna och sansade. ”Nej, säger han nu, nu var de inte lugna och sansade, de var underbara”. Så tar han upp en stor vit näsduk och torkar av det våtaste runt ansikte och hår, ler igen stort och lyckligt och säger med en röst som inte är helt stadig: ”It does one so much good to play for folks like that”.

Bild 1 av 3

Jan Ehnemark/Stockholmskällan

Foto: SvD/Stockholmskällan Bild 2 av 3

Jan Ehnemark/Stockholmskällan

Foto: SvD/Stockholmskällan Bild 3 av 3
Annons
Annons
Annons
Annons