SvD:s recensenter väljer tio i topp

Indras dotter kliver av t-banan i Gubbängen, Tjechovs körsbärsträdgård faller i perestrojkans Sovjet och Aniaras rymdfärd bär rätt in i vår tid. SvD:s kritiker väljer tio favoriter på Stockholms scener.

Under strecket
Publicerad
Annons

Djupt gripande sista resa

ANI
ARA Alla dör på slutet. Rymdfarkosten Aniara försvinner i den stora tomheten och inga människor blir kvar. Det är djupt gripande, och efter föreställningen går publiken ut med en upphöjd känsla av katharsis. Reaktionerna i pausen efter första akten är hos stora delar av publiken mer reserverade. Harry Martinsons dikt­cykel innehåller trots allt inte mycket dramatik. Regissören Lars Rudolfsson har förvandlat hans versepos till kollektivteater med stor texttrohet, och det innebär att de scener han skapat ofta blir mycket deklamatoriska. Några skådespelare har lite för bråttom och hastar förbi de viktigaste avsnitten i texten – till exempel om hur vi rör oss som en blåsa i Guds andes glas. Men som helhet präglas uppsättningen av omsorg och ett stort allvar. Den fantastiska scenbilden håller upp en spegel för åskådarna som ser en kopia av ­salongen. Alla som kom bara för att höra Helen Sjöholm riskerar dock att bli besvikna. Första akten är nästan slut innan hon äntligen tar ton.

Annons
Annons
Annons