Annons

SvD:s nya publisher: ”Ska utgå från läsarnas behov”

Anna Careborg blir permanent chefredaktör och vd för Svenska Dagbladet..
Anna Careborg blir permanent chefredaktör och vd för Svenska Dagbladet.. Foto: Staffan Löwstedt

Med den största redaktionella satsningen på tio år och ett stort förändringsarbete för att svara mot läsarnas krav på en modern nyhetstjänst, har Anna Careborg redan påbörjat jobbet. Nu blir hon permanent chefredaktör och vd för Svenska Dagbladet.

– Behovet av väl utförd journalistik har kanske aldrig varit större än idag, säger hon i en intervju med SvD:s Karin Thunberg.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

”Jag är helt redo för det yttersta ansvaret”, säger Anna Careborg.

Foto: Staffan Löwstedt Bild 1 av 1

Nyfiken. Driven. Samarbetsinriktad. Så beskriver Anna Careborg sig själv. Efter viss betänketid, hon är inte så van att tala om sin egen person. Hellre talar hon om tidningen, hon som nu blir SvD:s nya vd, chefredaktör och ansvariga utgivare. Den 21 i raden, om vi räknar från förste chefredaktören Axel Jäderin.

– Sådana här processer går alltid snabbt, säger hon i telefon medan nyheten fortfarande är en hemlighet. Rösten kvitterglad. Med det där stänket av förundran som kan följa livets riktigt stora händelser. Också, eller inte minst, de yrkesmässiga. När man inte bara är glad utan också hedrad. Stolt. Och ödmjuk inför uppdraget.

Det var i januari 2019 som Anna Careborg gick in som tillförordnad vd, chefredaktör och ansvarig utgivare under Fredric Karéns tjänstledighet. Tänkte att det handlade om ett år, såg det som en spännande erfarenhet.

Nu ett nytt scenario. Fredric Karén återvänder inte till sitt gamla jobb, Anna Careborg tar över uppgifterna ”på riktigt”. När hon fick frågan ... nej, hon behövde inte fundera så länge. Visste ju vad hon ville. Behövde bara förankra beslutet hos familjen. Hemma finns maken Nils och två barn, som uppenbarligen stödde henne.

Annons
Annons

Och nu?

– Jag känner historiens vingslag, säger hon när hon sitter mitt emot mig. Att få det förtroende som det här jobbet innebär är – ja, vad ska jag säga. Högtidligt.

Hon kom till tidningen som reporter 2004. Har klättrat uppåt steg för steg. Var under en period nyhetschef, sedan chef för tidningens premiumavdelning med uppdrag att öka de digitala prenumerationerna.

Under de nio månader hon suttit in chefsstolen på Västra Järnvägsgatan i Stockholm har hon inte bara blivit varm i kläder och tjänst. Hon vet också vad hon vill göra. Och blickar framåt med tillförsikt.

Tidningen gör sin största satsning på tio år. Vi kommer att rekrytera en rad tunga namn och har redan inlett ett stort förändringsarbete.

– Tidningen gör sin största satsning på tio år. Vi kommer att rekrytera en rad tunga namn och har redan inlett ett stort förändringsarbete. Hittills har det mest märkts internt men snart hoppas jag att även läsarna märker skillnad.

Hur?

– Att vi satsar mer just på dem. På deras ändrade behov av att ta till sig information. Om det så sker i papperstidningen – den kommer att vara kvar under överskådlig tid kan jag lugna dem som undrar – eller i någon av våra andra kanaler. Vi ska också utveckla journalistiken, både när det gäller nyheter, granskningar, fördjupningar och den guidande journalistiken.

I ett stort projekt har drivkrafterna och behoven hos över 1 300 digitala
nyhetsläsare, 1 363 närmare bestämt, undersökts. Med syfte att ta reda på SvD:s styrkor och svagheter. Bland mycket annat. Svaren ligger till grund för de mål som nu satts upp. Anna Careborg talar om en treårsplan med flera vägledande principer.

Annons
Annons

”Jag är helt redo för det yttersta ansvaret”, säger Anna Careborg.

Foto: Staffan Löwstedt Bild 1 av 1

– SvD har genom historien haft stor respekt för sina läsare. Redan 1897 talade Verner von Heidenstam om ”ett intelligensblad.” Vårt uppdrag är att ge flera perspektiv, som vi utgår från att läsarna sedan kan dra sina egna slutsatser ifrån. Vi ska inte skriva dem på näsan.

”Jag är helt redo för det yttersta ansvaret”, säger Anna Careborg.
”Jag är helt redo för det yttersta ansvaret”, säger Anna Careborg. Foto: Staffan Löwstedt

Medielandskapet har förändrats radikalt bara de senaste åren. Konkurrensen om människors tid och uppmärksamhet har hårdnat, utbudet från olika medier har ökat bort till utmattande förvirring. I just denna tid – Anna Careborg har höjt rösten – behövs god journalistik. Sociala plattformar blev inte, som man ett tag befarade, dråpslaget för hela yrkeskåren.

– Det svåra i dag är att värdera all den information som sköljer över oss, att skilja det som är korrekt från desinformation. Där menar jag att behovet av väl utförd journalistik är helt centralt. När journalistik är som bäst är den helt oslagbar.

Någon måste hjälpa oss sortera. Som tidningsläsare ingår vi en överenskommelse med reportrar och redaktörer.

– Att få det förtroendet är fantastiskt. Att Svenska Dagbladets läsare litar på att vi sorterar och portionerar ut det som händer på bästa sätt.

I en krönika formulerar hon själv den journalistik som framtiden behöver – och kräver:

”En som fokuserar på att skildra de världar och människor vi genom vårt yrke har tillgång till med respekt, oavsett vilka de är. Som med full transparens och utan överord försöker ge hela bilden. Och den är ju långt ifrån svartvit.”

Annons
Annons

Av en purfärsk chefredaktör förväntas vackra ord. Anna Careborg verkar mena det hon säger. Upprepar också hur viktigt det är, inte minst i det nya förändringsarbetet, att alla på tidningen arbetar tillsammans.

– Det är en enorm kraft när alla går åt samma håll, kan jobba över avdelningsgränser.

Samarbete. Det är det hon tror på. Rent konkret av födsel och ohejdad vana, eftersom hon är enäggstvilling, alltid haft sin syster Lisa bredvid sig.

– Jag är antitesen till en ensamvarg.

Jag är antitesen till en ensamvarg.

Det är förvisso ett tag sedan vi jobbade ihop, dagligdags. Men Anna Careborg är den som håller kontakten även med frilansare i förskingringen. Den som kan skicka ett mejl när man skrivit något som hon uppskattar. Inga snirkliga formuleringar eller överord. Bara ett enkelt: vad bra!

Jag minns en gång, det var länge sedan, när vi båda bevakade rättegången med den så kallade Hagamannen, det vill säga Niklas Lindgren som stod åtalad för sex kvinnoöverfall.

Ett hotellrum i Umeå en försommardag 2006. Anna skulle skriva nyhetstexten, jag bakgrundshistorien. Hon i hotellsängen halvt begravd under den mastiga förundersökningen. Jag knattrandes vid ett skrivbord. Vi hjälptes åt att få ihop våra ord, så minns jag det. Och efteråt blev hon inte det minsta sur för att jag fick så mycket större utrymme i tidningen.
Det är en bild som fastnat. Prestigelöshet är inte journalistkårens mest framträdande drag.

På 13 år har mycket förändrats, inte minst vårt förhållande till tid. När och hur vi tar till oss nyheter och information. Allt detta som SvD i sin treårsplan ska slipa enligt läsarnas behov. Själv startar Anna Careborg dagen med att kolla tidningens egen nyhetsöversikt, i mobilen. Gör ett svep över vad andra medier rapporterar om, lyssnar på Ekots morgonsändning.

Annons
Annons

– Mer hinner jag inte före jobbet. Resten får jag ta in på kvällen.

Men familjen då? Jo, det är en fråga jag skulle ställa även till en nyutnämnd manlig publisher, åtminstone med hemmavarande barn. Anna Careborg säger att hon hinner med dem, det var en förutsättning för att hon skulle åta sig uppdraget.

Salig Axel Jäderin, om vi nu ska jämföra med någon av hennes företrädare, kunde inte ta med jobbet hem. Anna kan. Jo, det finns en nackdel med att ständigt vara uppkopplad. Fördelen är friheten. Att hon kan välja var hon behövs bäst. Och ansvaret? Pressen att ha det högsta ansvaret inte bara som chefredaktör utan också som vd?

Hon skrattar till, berättar hur hon under en tid tänkte bli ekonom men tackade nej i sista stund till Handelshögskolan i Stockholm för att börja läsa journalistik vid universitetet i Göteborg.

Nu har cirkeln slutits, trådarna knutits ihop.

– Och jag är helt redo för det yttersta ansvaret. Vi har jobbat mycket med transparens och med en logisk grund för olika beslut. Det räcker inte med magkänsla, det måste finnas logiska förklaringar till att vi gör som vi gör. Det underlättar för mig som beslutsfattare.

En gång, på ett besök på Verner von Heidenstams Övralid, klappade Anna Careborg på författarens käpp. Hon var tio år och enligt guiden kunde en klapp stärka framtidsmöjligheterna att bli författare. Ingen talade om alternativet som just i dag är uppenbart. Man kan bli chefredaktör också.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons