Annons
Recension

Fjärilen i min hjärnaSvartsjuk men utan självömkan

Han skriver för att sörja sin egen död, vilket emellanåt gör honom generad; i sin sista bok skyr Anders Paulrud självömkan som pesten. ”Fjärilen i min hjärna” är en på samma gång mörk och humoristisk epistel till den älskade Solveig, skriver Erik Löfvendahl.

Publicerad

Det är en besynnerlig tid vi lever i, vi vördar de döda mer än någonsin, men vi skyr de döende. Anders Paulrud är inne på det i sin sista bok, den postuma romanen Fjärilen i min hjärna som nu utges. Vi smusslar undan den privata döden (läs döendet) på institutioner, menar han.

Paulruds bok är ovanlig, de postuma böcker jag har läst har ofta utgjort författarens sista kraftansträngning, men inte skrivits med ett lika stort dödsmedvetande – även om alla bra böcker förstås skrivs av människor som är medvetna om sin dödlighet, vilket inte är samma sak.

Annons
Annons
Annons