Annons
X
Annons
X

Svårt för S att avskaffa populära reformer

Juholt har byggt upp förväntningar som partiets budgetförslag inte når upp till. När retoriken möter verklighetens begränsningar blir skillnaderna inte så stor mellan budgetalternativ och den borgerliga alliansregeringens budgetproposition, skriver Anders Lindbom, professor i statskunskap.

BRÄNNPUNKT | SKUGGBUDGETEN

Föregående års budget ger i allmänhet en mycket god prognos för hur stor nästa års budget blir.
Anders Lindbom

Firma Juholt och Waidelichs socialdemokratiska budgetförslag 2011 illustrerar att de partipolitiska skillnaderna i svensk politik ofta överdrivs av partiernas retorik. Som Katrine Kielos skrev i Aftonbladet för några dagar sedan har Juholt sedan han blev partiledare för sju månader sedan ”gått på om ett gemensamt samhällsbygge som nedmonteras, solidaritet som gröps ur, kulturpolitik som körs över av nyliberalismen med stort N och individer som står kvar blottade och ensamma utan paraply” när han beskriver den borgerliga regeringens politik.

Därmed har Juholt byggt upp förväntningar som partiets budgetförslag inte når upp till. När retoriken möter verklighetens begränsningar och socialdemokraterna måste prioritera så blir skillnaderna mellan deras budgetalternativ och den borgerliga alliansregeringens budgetproposition inte så stora. Partiaktivisterna ”som i hög grad drivs av den kollektiva besvärjelsen att deras parti driver en politik som drastiskt skiljer sig från den onda motståndarsidans” vet inte vad de skall tro.

Annons
X

Min enkla synpunkt är dock att det är hög tid att politiska kommentatorer, ledarskribenter och partiaktivister istället för att bli förvånade tar del av vad forskningen har att säga om politisk förändring. Det har visat sig att föregående års budget i allmänhet ger en mycket god prognos för hur stor nästa års budget blir för ett politiskt sakområde. Budgetprocessen fokuserar på marginella justeringar i förhållande till tidigare år snarare än att ägna en betydande tid åt att analysera huruvida en myndighet eller ett program ska stängas ned. Detta implicerar att det är högst normalt att skillnaderna mellan regeringens och socialdemokraternas budgetförslag är måttlig.

Det är särskilt svårt att nedmontera institutionaliserade policies. I boken
Systemskifte argumenterar jag således för att Moderaterna såväl under Reinfeldt som under partiets tidigare mer ”nyliberala” epok inte har föreslagit att nedmontera den existerande svenska välfärdsstaten. De moderata förslagen om nivåer på sjukpenning och a-kassa från 1980-talet kunde väl mäta sig med den politik Socialdemokraterna stod för 2006 efter tolv års maktinnehav. Den förhållandevis universella svenska välfärdsstaten som främst socialdemokraterna byggt upp påverkar starkt vad en borgerlig regering kan och vill genomföra.

Vi ser nu att också borgerlig politik som friskolor, jobbskatte- och rut-avdrag förändrar de betingelser som motståndarna måste arbeta inom. Den socialdemokratiska partiledningen må vara njugg till flera av dessa ursprungligen borgerliga förslag, men de är idag en realitet och radikala förslag om att avskaffa dem anses kraftigt försvåra möjligheterna att vinna nästa val.

På lång sikt kan förstås mer dramatiska förändringar av den existerande politiken ske. Men den politik som har tagit en eller ett par valperioder att genomföra tar i allmänhet minst lika lång tid att rulla tillbaka.

ANDERS LINDBOM

professor i statsvetenskap, Uppsala universitet

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X