X
Annons
X
Recension

Delhis vackraste händer Svårt att tycka illa om gubb-feelgood

Nya SVT-serien ”Delhis vackraste händer” hade lika gärna kunnat heta ”En man som heter Göran”. Björn Kjellman spelar misslyckad gubbe med tillbörlig finess.

Björn Kjellman i huvudrollen som Göran Borg en ledsen medelålders frånskild man som plötsligt får sparken bestämmer sig för att följa med sin egocentriska vän på charterresa till Indien. Foto: Janne Danielsson/SVT
Läs mer om SvD om tv-serier

Till de yttre ramarna skulle SVT-serien ”Delhis vackraste händer” lika gärna kunna heta ”En man som heter Göran” – det är ett stycke gubb-feelgood som i både tajming och regissörsval ser misstänkt mycket ut som en surfare på framgångsvågen efter ”En man som heter Ove”.

Fast Mikael Bergstrands bok om den lallige Göran Borg kom faktiskt redan 2011, och den, liksom Hannes Holms filmatisering, bär på en liten men inte oviktig detalj: den utspelar sig delvis i det inom fiktionen så styvmoderligt behandlade Malmö, med folk som faktiskt talar skånska. Björn Kjellman själv, delvis uppvuxen i Trelleborg, har plockat fram sin finaste Malmöitiska, här finns en chef som enligt klassisk skånsk fotbollslogik är en dümskalle från Helsingborg, och man har för ovanlighetens lyckats skildra Malmö som en ganska vanlig stad, varken höljd i pikant Möllanexotism eller den gråbruna horror-estetik som ”Bron” tagit fasta på.

Foto: Janne Danielsson/SVT Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X