Annons

BreatheSvårt att inte golvas av temäklaren som förlamas

  Claire Foy, Harry Marcus och Andrew Garfield.
Claire Foy, Harry Marcus och Andrew Garfield. Foto: Liam Daniel/SF Studios

Dramat ”Breathe” är berättarmässigt rakt som ett snöre. Men trots risk för kladdig sentimentalitet är filmen en återhållsam berättelse om Robin Cavendish som förlamas från halsen och neråt efter att ha drabbats av polio.

Under strecket
Publicerad

Claire Foy är fantastisk filmens slutakt, skriver Anna Hellsten.

Foto: Teddy Cavendish/SF StudiosBild 1 av 2

Den friske skådespelaren som tillräckligt övertygande lyckas gestalta en sjukdom eller funktionsvariation hen aldrig upplevt – på papperet är Andrew Garfields roll som Robin den sorten som känns närmast cyniskt skräddarsydd för Oscarsnomineringar.

Foto: Teddy Cavendish/SF StudiosBild 2 av 2

När den brittiske temäklaren – precis vad det låter som – Robin Cavendish (Andrew Garfield) tar med sin nya fru Diana (Claire Foy) till Kenya efter deras giftermål i slutet av 1950-talet drabbas han av polio. Strax därefter är han förlamad från halsen och neråt, bunden till en sjukhussäng, kopplad till en väsande respirator och helt i de uppgivna händerna på ett team läkare som förkunnar att han troligtvis kommer att vara död inom några veckor. Men ur denna monumentala tragedi – Diana har strax innan sjukdomsutbrottet dessutom berättat att hon är gravid med deras första barn – förvandlas berättelsen om Robin i stället till en serie små och stora triumfer över hopplösheten, där paret Cavendish bestämmer sig för att inte låta sjukdomen äta upp mer av livet än vad som är absolut nödvändigt.

De driver igenom att Robin ska få flyttas hem, de får hjälp av en vän att konstruera en smart rullstol så att han slipper ligga ner dygnet runt och de lyckas i förlängningen också bidra till en förändrad syn på människor med funktionsvariationer.

Annons
Annons
Annons