Recension

StormenSvårt att hänga med i Stormen

Under strecket
Publicerad
Annons

När den nya Globeteatern öppnade i London 1997 var det många olyckskorpar som kraxade. Många trodde att denna replik av Shakespeares Globeteater från 1599 bara skulle bli som ett av alla välskötta kulturarv som finns överallt i England och som i semestertid brukar locka turister. Andra misstänkte att Shakespeare skulle komma att spelas i livlösa, högtidliga uppsättningar.
Nu kan man konstatera hur fel olyckskorparna fick. Den nya Globeteatern är i dag älskad av publiken och har oftast sålt biljetter för en miljon pund bara i förköp och hade förra året 93 procent beläggning på de 1 500 stå- och sittplatserna. Det är också glädjande att se alla ungdomar som slåss om de bästa ståplatserna tillsammans med andra entusiaster som vill vara så nära agerandet som möjligt.
Men Globeteatern hade aldrig blivit denna lockelse för så många om inte den konstnärlige ledaren Mark Rylance stimulerat regissörer att gå nya
vägar med Shakespeare och själv agerat i de olika rollerna.

Rylance har i tio år varit något så originellt som en kreativ ”actor-manager”. Det har varit självklart för honom att se på publiken och då kanske mest ståplatspubliken, som en unison grupp av skådespelare för dem på scenen att spela mot. I komedierna och då särskilt Som ni behagar visade sig detta vara extra fruktbart, inte minst i brottningsscenen som blev lika farlig som rolig med en ståplatspublik som verkligen agerade.
När Julius Caesar spelades var Balkankriget aktuellt. Uppsättningen var så klar och tankeväckande att diskussionen efteråt kom att handla om de då aktuella maktstrukturerna i världen.
Mark Rylance har verkligen fått oss att vidga tankarna genom Shakespeare, inte minst när han själv stått på scenen. Hans Hamlet och Richard II är goda bevis på detta men Rylance har också spelar Olivia i Trettondagsafton och gjort en skönsminkad, självmedveten Kleopatra som också var lockad av Antonius mäktiga välde.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons