Annons

Till min sonSvar till dem som tror mäns problem är feministers fel

Augustin Erba, redaktör för ”Till min son”.
Augustin Erba, redaktör för ”Till min son”. Foto: Sandra Löv

Tretton pappor skriver brev till sina söner, om sådant de sumpat, om varför lögner är farliga och hur det är att vara en oduglig förälder. Carl Cederström läser ett hjärtskärande inlägg i debatten om vilsna pojkar.

Under strecket
Publicerad

Tretton författare skriver brev till sina söner och även om något enstaka brev påminner om ett långrandigt tal under en studentavslutning så är det, på det stora hela, hjärtskärande och oerhört viktig läsning. Mest angeläget blir det när papporna skriver om sin ånger, om det de sumpat eller är på väg att sumpa.

En pappa berättar om hur han försummat sin son. Vi får inte veta exakt hur, mer än att pappan bars ut av fyra poliser, och att sonen såg det. "Det fanns bara jag, inte ens min son gav jag plats åt i min sjukdom, till och med honom tvingade jag bort". Nu ses de inte längre. Det är för sent. En annan pappa beskriver sig som en frånvarande, rätt oduglig förälder. Nu letar han efter en annan pappa till sina barn. "Men tills vi hittar den där killen som kan kliva in och ta över, så stannar jag kvar i huset. På min stol i mitt arbetsrum."

Annons
Annons
Annons