Annons
Analys

Peter Alestig:Svår balansgång mellan etik och avkastning

Den här typen av text har ett enkelt syfte: att sätta saker och ting i perspektiv. Och när det gäller de motstridiga instruktionerna till AP-fonderna räcker det att kasta blicken några tiotal mil västerut från Stockholm för att få lite perspektiv.

Under strecket
Publicerad

I Norge finns nämligen vad som brukar beskrivas som världens mest etiska investerare. Den norska oljefonden - eller Statens pensjonsfond utland som den egentligen heter – håller sig till exempel helt borta från tobaksbolag. Många försvars- och gruvbolag anses också vara för oetiska. I stället finns ett uttalat fokus på att investera i förnybar energi och i projekt i fattiga länder. Oljefonden är också berömd för sitt starka engagemang mot skatte- och kapitalflykt från utvecklingsländer - en fråga som svenska företag och investerare knappt har insett har med hållbarhet att göra. Så sent som i år kom också nyheten att oljefonden - ironiskt nog - överväger att sluta investera i olje-, gas- och kolföretag.

I det perspektivet ter sig de svenska AP-fondernas hållbarhetsengagemang minst sagt blekt. Kontentan av kravet att man ska ta etisk och miljömässig hänsyn utan att göra avkall på avkastningen, kan lika gärna formuleras (något tillspetsat) ”var snäll, så länge du inte förlorar pengar på det. I så fall ska du vara elak”. Resultatet: pensionspengar som investeras i gruvbolag som dumpat giftigt avfall i floder, i bolag som sysslar med utveckling av kärnvapen, i bolag som utnyttjar fattiga barn för tester av läkemedel.

Annons
Annons
Annons