Recension

Alice i UnderlandetSuveränt bildrikt och revyartat Underland

Gizem Erdogan i ”Alice i Underlandet”.
Gizem Erdogan i ”Alice i Underlandet”. Foto: Ola Kjelbye

Lilla Alice har hunnit bli 151 år men är synnerligen pigg för sin ålder. Regissören Anna Pettersson skapar en mycket färgrik bildvärld åt Lewis Carrolls välkända saga, skriver Lars Ring.

Under strecket
Publicerad
Gizem Erdogan i en storskalig bildvärld.

Gizem Erdogan i en storskalig bildvärld.

Foto: Ola Kjelbye
Annons

Konsten att falla ska inte underskattas. Att våga associera, fnissa, bli yr, känna igen och bli berörd. Lyckas man lära sig släppa taget hittar man nyckeln till den sanna absurdismen och till nonsenspoesin som väg till insikter och jubel.

Anna Pettersson tar sig an ”Alice i Underlandet” som hunnit bli 151 år. Lewis Carroll skrev sin bok 1865 efter att ha improviserat sagan under en söndagsutflykt. Strindberg och Freud var själva barn när texten kom till, men att läsa den idag utan att jämföra med deras verk är omöjligt. Alices schizofrena färd – att kallas liten och stor om vartannat – är en initiationsrit till vuxenlivet men också ett drömspel. Ett barn skaver mot regler, konventioner och ren maktutövning.

Annons
Annons
Annons