Susanna Alakoski.
Susanna Alakoski. Foto: Tomas Oneborg

Susanna Alakoski: Fått vara mitt rätta jag – äntligen!

I 15 år har hon väntat på att skriva den här berättelsen. Nu ger Susanna Alakoski liv åt sin mormors tysta historia i romanen ”Bomullsängeln”. Den första av fyra i en svit om kvinnliga arbetare.

Publicerad

Susanna Alakoski skrev inte dagbok som barn, hon skrev brev. Svarade inte vännerna svarade hon ändå. Under 2010-talet har hon, förutom två romaner, fyra barnböcker och dramatik gett ut två dagboksböcker. ”Oktober i fattigsverige” och ”April i anhörigsverige”. De kretsar kring socialpolitik, livsvillkor och författarens egen uppväxt och arbetsdagar. Tågresor. Jag har plöjt dem i ett svep inför vårt möte och någonstans känns det som att jag redan känner Susanna Alakoski när vi ses i ett partytält på en uteservering i Gustavsberg, där hon bor sedan drygt tio år. Eller, inte känner. Men jag har en bild av henne som på avgörande punkter är tydligare än den jag har av många som jag står nära. Det är speciellt. Vad vi pratar om, vad som kan eller kanske måste skrivas.

Nu har Susanna Alakoski författat en maffig historisk roman som utgår från de stora tystnaderna i mormoderns liv, och kring liv som hennes över huvud taget.