Annons

Dick Harrison:Surt sa räven om herdestunden

Foto: Bengt Ekman/N/TT

Språkligt förfall bör beivras, konstaterar Dick Harrison. Men det finns några uttryck som är knivigare att härleda än ”herdestund”. Vad är till exempel ont krut?

Under strecket
Publicerad

Christofer Columbus har en del i att ordet ”hängmatta” finns i svenskan.

Foto: Sebastiano del Piombo / TT

Det vållade en viss munterhet häromveckan när sajten ”Allt om kungligt” i en rubrik konstaterade att prins Oscar fått en ”herdestund” i fårhagen. För den i ämnet fåkunnige kan upplysas om att ”herdestund” inte har något med får och lamm att göra utan syftar på intima kärleksmöten, skildrade allt sedan antikens dagar. När fadäsen påtalades byttes ordet ut mot ”härliga stund”, men då var skadan redan skedd. Dylikt oskick skall beivras, eller åtminstone utsättas för berättigat förlöjligande, det håller jag naturligtvis med om, men språkliga grodor är jämngamla med människosläktets försök att kommunicera. Många ord och uttryck är resultat av missförstånd, felöversättningar och betydelseförskjutningar.

Ett exempel, aktuellt varje sommar, är ordet hängmatta. Etymologin torde vara enklast möjliga, eller hur? En matta som man hänger i. Men fel, fel, fel! Hängmatta ett lånord från nederländska, där föremålet ifråga heter hangmat. Holländarna har i sin tur lånat det från spanjorernas hamaca, och spanjorerna lånade det från det västindiska tainofolkets hamaka, samma term som via engelskan har blivit vårt svenska ord hammock (hängsoffa). Att hängmatta faktiskt är just en hängande matta är alltså en ren slump. Tainofolket bodde under vår medeltid på åtskilliga av de västindiska öarna, och de älskade hamakan, som flitigt brukades till avkoppling och sömn. När européerna kom i kontakt med dem, under Christofer Columbus resor på 1490-talet, var hamakan en av de första främmande kulturföreteelser de lärde känna, och även de tog omgående föremålet till sina hjärtan.

Annons
Annons
Annons