Annons

Marika Lindgren Åsbrink:Surrogatmödrar, svenska staten och barnets bästa

I mars blev Matthew Eledge och Elliot Dougherty i Nebraska föräldrar till Uma med hjälp av spermier från Matthew, ägg från Elliots syster och med Matthews mamma som surrogatmor.
I mars blev Matthew Eledge och Elliot Dougherty i Nebraska föräldrar till Uma med hjälp av spermier från Matthew, ägg från Elliots syster och med Matthews mamma som surrogatmor. Foto: Ariel Panowicz/AP

Vad som ansetts acceptabelt gällande assisterad befruktning har varierat kraftigt under de senaste decennierna. I de statliga utredningar som gjorts mellan 1953 och 2016 är det uppenbart att de vägledande etiska resonemangen i hög grad är tidsberoende. 

Publicerad

Människor har alltid på olika sätt försökt hantera ofrivillig barnlöshet. I Gamla testamentet beskrivs Rakels förtvivlan: ”Ge mig ett barn, annars vill jag dö!” och hennes befallning till maken: Ligg med min slavflicka Bilha, så får jag barn genom henne. Rakel tackar sedan Gud för det resulterande surrogatbarnet, anfadern till en av Israels tretton stammar. 

Reproduktionsteknologier har använts i svensk sjukvård åtminstone sedan början av 1900-talet. Den första metoden var insemination, som reglerades i lagstiftningen 1984. Den hade då förekommit i vården i decennier. Provrörsbefruktning, IVF, blev möjligt i slutet på 70-talet. Äggdonation, som varit tekniskt möjligt lika länge som IVF, tilläts först 2003. Surrogatmödraskap (eller värd­graviditeter) är fortfarande inte tillåtna i Sverige. 

Annons
Annons
Annons