Surrealistisk tragedi garnerad som en tårta

Under strecket
Publicerad
Annons

Ur badrumskranarna kommer fiskar för att äta tandkräm med ananassmak, slipsar måste överrumplas och sprejas med pastellfixativ för att hållas på plats, frosten tränger upp orkidéer på gatan, korvarna skriker när man flår dem och molnen doftar socker och kanel. Kanske var det i första hand knasiga detaljer av det här slaget, den anarkistiska charmen, i Boris Vians (1920-1959) roman Dagarnas skum (L”écume des jours), som tilltalade mig då, för sådär femton år sedan. När jag en trist vinterförmiddag återvänder till boken finner jag, glatt överraskad, åtskilligt därutöver.
”Dagarnas skum”, som kom på franska 1947 och i svensk språkdräkt av Lars Erik Sundberg 1968, handlar om den 22-årige Colin, rik och arbetsskygg parisbo vars enda problem är en viss kärlekskrankhet, som dock strax botas när han träffar den vackra Chloé; de gifter sig och far på bröllopsresa med Colins privata mästerkock Nicolas som chaufför.

Allt hade varit närapå perfekt om det inte vore för Chloés tilltagande hosta. Dessutom visar sig
Colins kista med dubloner inte lika outtömlig som han, med tanke på sitt rundhänta leverne, önskat, särskilt inte sedan en tredjedel av pengarna skänkts bort åt den likaledes arbetsskygge vännen Chick, för att denne skall ha råd att gifta sig.
Chloé blir hastigt sämre. En doktor ställer den dystra diagnosen att hon har fått en näckros i ena lungan: enda medicinen är att konkurrera ut intränglingen genom att ständigt omge henne med andra blommor.
Vad är nu detta? En tragedi garnerad som en tårta, kan man tycka, en av många fjädrar ur den stora surrealistiska tuppen. Men ”Dagarnas skum” skulle knappast ha blivit en sådan framgång, också internationellt, om här inte fanns ytterligare facetter. Först som sist är det naturligtvis en kärleksroman, inte där inre komplikationer avhandlas, utan där kärleken är en osentimental projektion: Colins psyke är också den stad han glider omkring i.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons