Surgubbe försvarar det naturliga skrattet

Om det finns ett centralförråd för onaturliga skratt så borde det vara tömt vid det här laget eller åtminstone mycket snart. Det är radio och tv som gjort slut på dem. Det skrattas och det skrattas i underhållningsprogrammen så hälften kunde vara nog och nästan vartenda ett är onaturligt.

Under strecket
Publicerad
Annons

Skrattproducenterna har säkert, efter denna inledning, redan stämplat mig som en surgubbe, men jag kämpar vidare till det naturliga skrattets försvar.

Vi känner alla igen ett äkta skratt fast det är svårt att säga hur. Det har något att göra med tajming, klangfärg, magstöd, gomfladder, käkrörelser, strupeko, bihåleklang, salivens skumningfaktor kanske – vad vet jag, annat än att det är en subtil perceptionshistoria?

Annons
Annons
Annons