Annons
Recension

Den maskerade proggarens oändliga jamsession Superproggare med ettrigt påläst humor

Uppdaterad
Publicerad

En höstmorgon 1904 framställer Sigmund Freud ett elixir med förmågan att separera den mänskliga personligheten i dess tre beståndsdelar: detet, jaget och överjaget. Freud klunkar förväntansfullt i sig och strax står de där alla tre framför hans bokhylla. ”Ah! Det här cigarrformade föremålet tror jag att jag ska föra upp nånstans…” väser Freuds krumryggade ”det” med vassa hörntänder och långa naglar. ”Du ska så fan heller!” dånar det högresta överjaget i Stålmannendräkt. ”Seså, pojkar! Kivas inte!” försöker Freud-jaget milt, med handen på överjagets muskulösa axel.

När den smala men ack så uppskattade tidskriften Kapten Stofil lades ner år 2010 hade David Nessles maskerade proggare och andra udda figurer huserat där i ett knappt decennium. Samma år publicerades dock delar av hans äventyr som album i ”Den maskerade proggarens stora röda” (Ordfront).

Annons
Annons
Annons
Annons