Recension

Superhjälte med skön självironi

Under strecket
Publicerad
Annons

På svenska serietidningshyllor under 60- och 70-talet figurerade regelbundet superhjältekollektivet Lagens väktare. I detta järngäng ingick Stålmannen, Läderlappen, Mirakelkvinnan, Atom, Blixten, Höken och andra legendarer från förlaget DC Comics färgrika stall. Till favoriterna hörde helt klart Gröna Lyktan. Hans grönsvarta dräkt var en av de tuffare och hans krafter – levererade via en ring – var väldigt innovativa. Via ringen kunde han både flyga och skapa vad som helst (alltid grönt). Bara färgen gul (ibland även saker i trä) rådde han inte på. Likväl var han till stor nytta inom kollektivet.

2011 års Green
Lantern har tråkigt nog helgrön dräkt men den fylls ganska så fint ut av Ryan Reynolds som spelar testpiloten Hal Jordan som väljs ut av ett utomgalaktiskt råd till att bli en universums superväktare. Våghalsige Hal förs till den avlägsna planeten Oa (som lite liknar ett symfonirockskivomslag) och lärs upp av kunniga gröna tränare. Snart är han den heliga eden om lyktans ljus över mörker och om kampen mot ondskan värdig. Konflikter på vägen inkluderar en mäktig, bläckfisklik rymdkoncentration kallad Parallax, som kan förvandla grön (därmed god) energi till ont dito, en frustrerad ung vetenskapsman, Hector Hammond, som utsätts för sagda onda energi och blir till superbov, samt en stilig, driftig kvinnlig testpilot, Carol Ferris, för vilken Hal Jordan har ömma och besvarade känslor.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons