Annons
Recension

Sunt pianohantverk med rakt och rent spel

Under strecket
Publicerad

Premiär med Filharmonikerna blev det i onsdags för Murray Perahia när han var solist i Schumanns pianokonsert. I Konserthuset har han dock framträtt tidigare i soloaftnar samt med English Chamber Orchestra. Hans inspelningar av Mozarts pianokonserter tillsammans med dem gav honom något av idolstatus i den klassiska musikvärlden. Nya beundrare lär tillkomma genom hans aktuella skivserie med Bachs soloklavermusik, som han tolkar med känslig, klar artikulation.

När jag hörde Perahia live i början av 1970-talet upplevde jag honom som aningen maniererad. Men hans spel på onsdagen i Schumanns pianokonsert var sunt pianohantverk, med rakt, rent, klart och ofta kraftfullt spel. Något som matchades med ett fint, mjukt och klart orkesterspel. Stundom gav dock det kraftfulla upphov till en viss marscherande monotoni. Någon ny intressant infallsvinkel till verket hittade inte Perahia, det kändes mer som att han utförde ett ”jobb”. Och när jobbet var klart, varför anstränga sig med extranummer? Fansen var nöjda i alla fall, och stampade i golvet.

Annons
Annons
Annons