Annons
Recension

Tre starka kvinnorSubtil väv av tre kvinnoöden

VÄRDIGHET. ”Tre starka kvinnor”, Marie NDiayes internationella genombrott, fick förra året Frankrikes finaste litteraturpris. Det är en bok som varje människointresserad människa borde läsa, skriver Elise Karlsson.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Att en roman porträtterar ”starka kvinnor” har blivit ett av bokmarknadens mest gångbara säljargument. Nöjesläsare vill av förståeliga skäl ha en stark huvudperson att identifiera sig med, en kvinna som överkommer svåra omständigheter och triumferar i slutändan. Vare sig det rör sig om chick lit eller böcker baserade på sanna historier, historiska romaner eller släktkrönikor, är den starka kvinnan ett säkert kort. När man som recensent får en bok med titeln ”Tre starka kvinnor” i sin hand blir första instinkten alltså sortera in den i ”dramatiska levnadsöden”-kategorin. Men det visar sig vara förhastat.

Marie NDiayes senaste roman – i följsam översättning av Ragna Essén – är spännande läsning på en helt annan nivå. Hennes språk är av den art som får en att andas i samma rytm som romanfigurerna, att ta på sig deras språkliga mask och färdas genom deras verklighet, en verklighet som belyser det drömlika i den egna existensen. Det är ett sätt att skriva som för tankarna till en tyskspråkig tradition snarare än en fransk, till sådana författare som Ingeborg Bachmann och Thomas Bernhard. Språket som maler på, rör sig in mot textens kärna, liksom den ormvråk som i ”Tre starka kvinnor” rör sig i snävare och snävare cirklar ner mot en av de tre centrala romanfigurerna.

Annons
Annons
Annons