Annons

På spaning efter den tid som flyttSubtil spaning efter ett jag i Prousts anda

Nina Jeppsson i ”På spaning efter den tid som flytt”, en monolog efter Marcel Prousts romansvit.
Nina Jeppsson i ”På spaning efter den tid som flytt”, en monolog efter Marcel Prousts romansvit. Foto: José Figueroa

Länken mellan liv och konst – var finns den? Hur och när förvandlas det upplevda till litteratur? Nina Jeppsson iklär sig Marcel Proust och letar fritt, dansant och vackert.

Under strecket
Publicerad

Nina Jeppsson i ”På spaning efter den tid som flytt”, kostym av Johanna Mårtensson.

Foto: José Figueroa Bild 1 av 2

Nina Jeppsson och Marcel Proust.

Foto: José Figueroa Bild 2 av 2

Det existerar vissa litterära bergstoppar som kännaren absolut bör ha bestigit: ”På spaning efter den tid som flytt” av Marcel Proust toppar listan med sina sju volymer – samman med verk som ”En dramatikers dagbok” av Lars Norén och ”Min kamp” av Karl Ove Knausgård. Samtliga dessa böcker är autofiktiva: en blandning av självbiografi, dimridåer och konstdiskussioner. Förklaringar och bortförklaringar, aldrig utsagda tankar och efterkonstruktioner.

Nina Jeppsson spelar nu Marcel på Orionteatern – eller en Marcel. Hon och Maja Salomonsson har vaskat fram en tre timmar lång monolog ur det enorma verket. Den som väntat sig en sammanfattning av texten eller en tolkning av vem Marcel Proust egentligen var lär bli besviken. Resultatet har blivit en finstämd impression om hur deras Marcel förhåller sig till skapandet.

Annons
Annons
Annons