Annons
Recension

Sara Johansson: Platsens anatomiSublim skönhet i sträng enkelhet

”Utgrävning”, olja på duk, 2007.
”Utgrävning”, olja på duk, 2007. Foto: Stewen Quigley

Sara Johansson skapar miljöer som är en säregen kombination av något uråldrigt och visionärt på samma gång. Den retrospektiva utställningen i Uppsala visar bland annat hur ihärdigt hon sökte den rätta gula tonen i sitt måleri.

Under strecket
Publicerad

Gult är en färg med en mängd betydelser. Den gyllene tonen symboliserar solen, intellektet, liv och sanning. Det mörkgula kan däremot förknippas med hemligheter. Sara Johansson (1954–2010) älskade gult. Den retrospektiva utställningen på Uppsala konstmuseum visar bland annat hur ihärdigt hon sökte den rätta färgvalören i sitt måleri. Hon pendlade mellan varmare och kallare nyanser tills hon hittade rätt. Den ena gången blev färgen mer dämpad, en annan lyser den klar. I senare fasen av sitt skapande experimenterade hon på samma sätt med blått.

Färgerna var dock bara ett instrument för att gestalta en yta, ett djup, en volym. Johanssons dukar är rum av olika slag. Väggar, valv, kolonner, trappor, dörrar, portaler, fönster och öppningar i golvet är återkommande element i denna strama fantasiarkitektur. Det är oklart om man befinner sig utanför eller innanför murarna. Formerna är både geometriska och organiska på samma gång. Allt är artikulerat, lika viktigt, bärande. Här avslöjas konstnärens intresse för siffror, matematik och fysik. ”Ljusets algebra”. ”Fältteori”. ”Avståndets geometri”. Titlarna fortsätter vara vägvisare mot en tolkning utan att rama in målningarna alltför stramt. Det som under ett ögonblick kan upplevas som en seren stämning förvandlas plötsligt till något hotfullt som ruvar i de mörka, oöverskådliga gluggarna i golven eller döljer sig i den diffusa bakgrunden.

Annons
Annons
Annons