Annons
Recension

VoraciousSu-En får oss att se skönheten i förruttnelsen

Su-En i solot ”Voracious”.
Su-En i solot ”Voracious”. Foto: Gunnar H Stening

Hos butodansaren Su-En talar naturen genom den mänskliga kroppen. ”Voracious” blir en jordnära ceremoni om liv, hunger och död, skriver Anna Ångström.

Under strecket
Publicerad

Frosseri och lust tillhör de sju dödssynderna – och när Su-En gör entré i en jordfärgad dräkt och långsamt kretsar runt ett fat med frestande äpplen, går associationerna till Eva och syndafallet. I ”Voracious” finns dock ingen orm eller gud utan det är naturen själv som talar genom den mänskliga kroppen. Långsamt och i närmast rituellt verkande tablåer, interfolierade av projektioner med ruttnande frukt, understryks temat om alltings förgänglighet som en förutsättning för liv och återfödelse.

Detta är hemmamark för Su-En, artistnamn för Susanna Åkerlund som är en av våra främsta företrädare för buton. Denna dansform, född ur ett traumatiserat efterkrigs-Japan, är sedan länge vitt förgrenad i olika uttryck och världsdelar. Även Su-En har under sina mer än 20 år som ”butodrottning” prövat flera vägar men återkommer gång på gång till ursprunget där den eviga fysiska transformationen gestaltas men också världen sedd från ett slags insida. Buton är om något en motkraft även i vår tid; hos Su-En en stilla feministisk protest som får oss att se skönheten i förfallet, att det groteska rymmer en sanning om världen.

Annons
Annons
Annons