X
Annons
X
Recension

Kärlekens Antarktis Styckmördade kvinnan får upprättelse av Stridsberg

Parallellen till mordet på Catrine da Costa är oundviklig när Sara Stridsberg i sin nya roman låter en styckmördad prostituerad missbrukare få ordet. Men, skriver Therese Eriksson, "Kärlekens Antarktis" är en mycket större berättelse än så: om våld mot kvinnor, förakt för svaghet och råhet mot dem som befinner sig utanför värmen.

Likheterna med verklighetens mord på Catrine da Costa (t h) finns där i Sara Stridsbergs ”Kärlekens Antarktis”.
Likheterna med verklighetens mord på Catrine da Costa (t h) finns där i Sara Stridsbergs ”Kärlekens Antarktis”. Foto: Irmelie Krekin/Albert Bonniers Förlag, TT

Kroppen i två vita resväskor, huvudet dumpat i ett avfallshål. Inför döden är vi inte lika, vi fortsätter att göra skillnad. Och Kristina, kallad Inni, vet precis hur människor förhåller sig till ett liv – och en död – som hennes: ”Jag var den sortens nyheter som drog en cirkel av ljus kring läsaren, inom denna cirkel fanns värmen och gemenskapen, där var man trygg. Utanför cirkeln fanns vi som var skuggorna.” 
Sara Stridsbergs femte roman, ”Kärlekens Antarktis”, kretsar kring ett styckmord. Den som berättar är den mördade kvinnan, långt efter sin död följer hon sina älskade människor i spåren, fortsätter att tala och vittna. Hon vet att hon, prostituerad missbrukare med två omhändertagna barn, står utanför den varma ljuscirkeln både i livet och i döden. Hon är en människa i utkanten. När hon blir den som talar kliver hon in i cirkelns mitt, tvingar de trygga – oss – att stanna upp och lyssna. Innis vittnesmål är en upprättelse åt den i kulturen evigt fetischerade döda kvinnan.

Likheterna med verklighetens mord på Catrine da Costa (t h) finns där i Sara Stridsbergs ”Kärlekens Antarktis”.

Foto: Irmelie Krekin/Albert Bonniers Förlag, TT Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X