Annons

ArcticStudien i överlevnad – ett vältrande i ädelmod

Mads Mikkelsen i ”Arctic”.
Mads Mikkelsen i ”Arctic”. Foto: Helen Sloan/Noble Entertainment

Mads Mikkelsen gör en hedervärd insats som flygaren Overgard, ensam överlevare efter att ha kraschat med sitt plan nära Nordpolen. Men till slut vet hans heroism inga gränser – och filmen absolut inget förnuft.

Under strecket
Publicerad

Regissören tappar bort sin huvudperson på vägen, skriver Jon Asp.

Foto: Noble Entertainment Bild 1 av 1

Ett enormt ”SOS” inritat i snön möter åskådaren i ”Arctic”. Joe Penna slår an tonen till sin första långfilm, ett enmansdrama med Mads Mikkelsen: det är solitärt och storslaget, men också återhållsamt och starkt begränsat med bakgrundsinformation. Den danske skådespelaren spelar flygaren Overgard, sedan ett år förvisad till en vardag av pimpelfiske och nödanrop efter att ha störtat med sitt plan nära Nordpolen. På isarna fortsätter hans tillvaro vara lika bländvit som grå. Åtminstone kan han vistas i planet; ingen el och ingen rumstemperatur att tala om, men väl en liten slaf.

Inledningsvis arbetar regissören med de små sensationerna. En fångad fisk som huvudpersonen stryker med handen, eftertänksamt – ska du eller jag överleva? – innan han har ihjäl den. Därpå isbjörnen som på avstånd sprider skräck, pulsen som höjs; ännu ett bevis på att överlevnadsinstinkten fungerar. Det är i de stunderna ”Arctic” fungerar som bäst, kanske inte subtilt men väl som en påminnelse om olika grundläggande impulser, känslan att vara vid liv.

Annons
Annons
Annons