Annons
X
Annons
X
Fynd ur tidningsarkivet

”Studenternas avtagande intelligens”

I SvD:s digitaliserade arkiv kan den som är inloggad läsa samtliga understreckare från starten 1918 fram till idag. De mer än 35 000 streckarna har behandlat allt från Einsteins relativitetsteori till Sinatras snuva, och nästan allt tänkbart däremellan. Botanisera gärna själv i arkivet (svd.se/arkiv). Nedan ett axplock för att väcka aptiten.

En grupp festklädda studenter, 1918.

Foto: Maria Lundbäck/Digitalt museum Bild 1 av 1

Bild 1 av 16

Studenternas avtagande intelligens

En grupp festklädda studenter, 1918.
En grupp festklädda studenter, 1918. Foto: Maria Lundbäck/Digitalt museum

Rubriken lyder just så – ”Studenternas avtagande intelligens” – och handlar alltså inte om vikande Pisa-resultat utan om de sjunkande betygen på filosofiska fakulteten vid Uppsala universitet, 1918. E Louis Backman tar upp problemet i en understreckare den 23 november det året, men noterar att höga betyg knappast behöver vara tecken på hög intelligens utan att det lika gärna kan vara tvärtom.

”Ja, många imbeciller förete som bekant en förbluffande utveckling just av minnet, och kunna med lätthet inlära nog så komplicerade utanläxor och minnas dem otroligt länge”, skriver Backman.

Läs ”Studenternas avtagande intelligens”, 23/11 1918 (SvD Premium).

Annons
X
Annons
X
Foto: SvD:s arkiv Bild 1 av 1

Bild 2 av 16

Den första understreckaren

Foto: SvD:s arkiv

”I Svenska Dagbladet återfinnes på sida 9 av dagens nummer en artikel under strecket, som ingalunda utgör en typografisk tillfällighetsårgärd.” Så inleds annonseringen av det nya inslaget ”Under strecket” i oktober 1918, följd av förhoppningen att den nya avdelningen ska ”kunna erövra en icke betydelselös ställning inom dagens svenska kulturliv”. Nästan 100 år senare kan man med visshet hävda att de tidiga ambitionerna infriades.

Den allra första streckaren signerades av Ibsenkännaren Gerhard Gran. Grans tudelade streckare – den andra delen publicerades dagen efter – är ett utdrag ur en bok om den norske dramatikern Henrik Ibsens sista dagar i Oslo.

Läs ”Ibsens sista dagar” 18/10 1918 (SvD Premium).

Annons
X
Annons
X

Besättningen studerar kartan innan boarding i ett Lufthansa-plan, 1920.

Foto: IBL Bild 1 av 1

Bild 3 av 16

Rapport från luftexpressen

Besättningen studerar kartan innan boarding i ett Lufthansa-plan, 1920.
Besättningen studerar kartan innan boarding i ett Lufthansa-plan, 1920. Foto: IBL

”Man startar från Malmö ena morgonen kl 9 och är i London nästa förmiddag kl 11”, rapporterade SvD:s utrikesredaktör C J Engström i en streckare om sina upplevelser av en flygtur mellan London och Malmö via Hamburg och Amsterdam hösten 1920. ”Om någon tid upphör denna regelbundna trafik. Det blir för kallt att fara i öppna plan, och andra tyckas ej förekomma häremellan och Amsterdam.”

”Uppe i höjden kunna vi ej samtala till följd av dånet från propellern. Jag hittar därför på att låta min anteckningsbok och blyerts förmedla tankeutbytet. Han skriver: ’Har ni något emot att jag röker?’ och jag nickar bifall, eftersom han i första rummet riskerar sitt eget liv. Föraren kom jag i hastigheten inte att tänka på.”

Läs ”London–Malmö i luftexpress” 16/10 1920 (SvD Premium).

Annons
X
Annons
X

Ellen Key (1849–1926).

Foto: TT, SvD:s arkiv Bild 1 av 1

Bild 4 av 16

Kvinnans rätt till sin röst

Ellen Key (1849–1926).
Ellen Key (1849–1926). Foto: TT, SvD:s arkiv

Dagen efter de första riksdagsvalen där även kvinnor fick rösta skrev Ellen Key en understreckare om betydelsen av införandet av allmän och lika rösträtt.

”Den adertonde var en av de här ej ovanliga, underbara septembersöndagarna. Bygden log vän och vänlig mot vandrarna på vägarna fram till vallokalen, det vita skolhuset”, skriver Ellen Key, och konstaterar att ”ej fullt trettio år hade förflutit sedan rösträtt för kvinnan först krävdes. Ej fullt tjugo voro gångna sedan kvinnorna målmedvetet började det arbete, som slutligen givit dem en fullkomlig seger.”

Läs ”Rösta och rädda” 24/9 1921 (SvD Premium).

Annons
X
Annons
X
Foto: SvD:s arkiv Bild 1 av 1

Bild 5 av 16

Hotet från jazzen

Foto: SvD:s arkiv

Världskriget, bolsjevismen och ... jazzen, de tre sakerna menar Moses Pergament, musikkritiker i SvD, att vissa ser som det föregående decenniets stora plågor. Året var 1925 och jazzen hade tagit sina första, inte helt traditionella danssteg, på den svenska musikscenen.

Många vände sig under 20-talet mot jazzens ”moraliska, estetiska och musikaliska” problem, ofta med en illa dold rasism. Moses Pergament förstår vissa delar av kritiken, men konstaterar:

”De som fortfarande vidhålla sin gamla åsikt äro antingen för tröga för att bilda sig en ny, eller också sitta de hårt inklämda i en gången tids villfarelser.”

Läs ”Jazzen” 15/8 1925 (SvD Premium).

Annons
X
Annons
X
Foto: SvD:s arkiv Bild 1 av 1

Bild 6 av 16

Filmen och nöjesbullret

Foto: SvD:s arkiv

”Lyxerotik”! ”Kriminalitet”! Visst finns det både en och annan klassiker från filmkonstens barndom, men man ska inte glömma att en stor del av biorepertoaren då som nu till stor del präglades av slätstruken underhållning, framför allt inriktad på en publik av unga män. När Barbro Alving, mer känd som Bang, skrev en understreckare om ”filmens värld” 1933 – just vid brytningen mellan stum- och ljudfilmsepoken – var hon inte nådig:

”[Filmkonsten] har valt att, som regel, ge sin publik en värld, som visserligen tangerar publikens men på ett förljuget och förfalskat sätt, som vrider människors syn och önskningar in i falska spår, som idealiserar de sämsta mänskliga instinkterna och gör svart till vitt på ett mästerligt förvirrande sätt. /.../ Filmen har gjort till sin uppgift att bedöva när dess uppgift vore att väcka, vore att bli ett tidens språkrör i stället för ett tomt nöjesbuller.”

Läs ”Filmens värld” 12/10 1933 (SvD Premium).

Annons
X
Annons
X

Trafikföringen i Slussen 1935 (norr är till vänster).

Foto: Stockholms gatukontor Bild 1 av 1

Bild 7 av 16

Det gamla "slusseländet"

Trafikföringen i Slussen 1935 (norr är till vänster).
Trafikföringen i Slussen 1935 (norr är till vänster). Foto: Stockholms gatukontor

Arbetet med att förnya Slussen i Stockholm pågår som bäst. Men även gamla Slussen var ny en gång i tiden, närmare bestämt 1935, då arkitekturkritikern Gotthard Johansson skrev en streckare om den nya skapelsen, ”den stora trafikmaskinen”, dagen då den invigdes.

”Jag vet inte hur långt tillbaka man ska räkna ’slusseländet’. Kanske kan säga att det varat i 300 år, allt sedan den första slussen byggdes och spänningen mellan olika trafikintressen grundlades”, konstaterar Johansson: ”Vi ha utan tvivel skäl att vara stolta över denna moderna trafikmaskin.”

Läs ”Den stora trafikmaskinen” 15/10 1935 (SvD Premium).

Annons
X
Annons
X

Frans G Bengtsson (1894–1954).

Foto: IBL, SvD:s arkiv Bild 1 av 1

Bild 8 av 16

Neutralitetens pris

Frans G Bengtsson (1894–1954).
Frans G Bengtsson (1894–1954). Foto: IBL, SvD:s arkiv

Efter Sovjetunionens angrepp på Finland hösten 1939 blev frågan om Sveriges hållning i det uppblossande andra världskriget akut. Borde man hjälpa finnarna under finska vinterkriget, borde man bekämpa Sovjetunionen eller Tyskland, eller både och, eller ingendera?

Författaren Frans G Bengtsson, som vid denna tid satt och arbetade med ”Röde orm”, skrev en understreckare där han polemiserade mot den valda neutraliteten:

”En person som bleve sittande som tankfull åskådare till ett utanför hans fönster pågående mord på en granne och anförvant skulle därmed avslöja sig såsom hörande till mänsklighetens värsta drägg, såsom någonting ungefär likvärdigt med mördaren själv.”

Läs ”Att vara neutral” 20/3 1940 (SvD Premium).

Annons
X
Annons
X
Foto: SvD:s arkiv Bild 1 av 1

Bild 9 av 16

Den hälsovådliga ungdomsdjungeln

Foto: SvD:s arkiv

Det går utför med ungdomen, ett faktum som varit lika sant för 2000 år sedan som i dag. Så var det även krigsåret 1941, då Erik Wellander, professor i språkvetenskap, ondgjorde sig över ett antal observationer av svenska ungdomar.

Det rör dels en yngling med ”hår av 15 centimeters längd”, vars tjocka tofs döljer ”ögon, mun och näsa”. Än märkligare är iakttagelsen av en ung kvinna vid ett fiskeläge. Framför allt förskräcks professor Wellander av kvinnans målade tånaglar som sticker fram ur sandalerna.

”Naglarnas blanka och hårda yta ger en föreställning om klor, som för tanken till primitivt liv, farlig vildmark och hälsovådlig djungel”, skriver Wellander, som senare i samma understreckare konstaterar att det i alla fall inte är borgerligheten som kan lastas för ungdomens förfall.

Läs ”Svensk ungdom och svensk livsstil” 25/8 1941 (SvD Premium).

Annons
X
Annons
X

Olof Palme på ett fotografi från tiden vid Kenyon College i Ohio, USA, cirka 1948.

Foto: SvD:s arkiv, TT Bild 1 av 1

Bild 10 av 16

Amerikanerna enligt Palme

Olof Palme på ett fotografi från tiden vid Kenyon College i Ohio, USA, cirka 1948.
Olof Palme på ett fotografi från tiden vid Kenyon College i Ohio, USA, cirka 1948. Foto: SvD:s arkiv, TT

Som 22-åring skrev Olof Palme ett par understreckare i Svenska Dagbladet. 1948 hade han rest omkring i ett 30-tal delstater i USA, vilket tillsammans med Norman Mailers roman ”De nakna och de döda” gav honom stoff till en streckare om hur genomsnittsamerikanens upplevelser av andra världskriget skilde sig från den mentalitet som rådde i efterkrigstidens Europa.

”Kriget har säkerligen vidgat den amerikanska ungdomens vyer, gett den större förståelse för internationella problem och för Amerikas ansvar och betydelse i världsutvecklingen, men den tycks inte alls vara krigsmärkt i den europeiska betydelsen av ordet. /…/ Det är ju å andra sidan ett slående bevis på den amerikanska nationens läkkött och livskraft, det är ett faktum som måste accepteras och byggas vidare på, ty det är denna amerikanska krigsgeneration, miljoner farmare, studenter och arbetare, som i kraft av sin egen vitalitet för oöverskådlig tid framåt kommer att illuminera och verka normgivande på de traditionellt kulturbärande skikten i ett desorienterat Västeuropa.”

Läs ”Den amerikanska krigsgenerationen” 21/2 1949 (SvD Premium).

Annons
X
Annons
X

Den elektroniska räknemaskinen Eniac tog ett helt rum i anspråk.

Foto: SvD:s arkiv, IBL Bild 1 av 1

Bild 11 av 16

Den tänkande maskinen

Den elektroniska räknemaskinen Eniac tog ett helt rum i anspråk.
Den elektroniska räknemaskinen Eniac tog ett helt rum i anspråk. Foto: SvD:s arkiv, IBL

Matematikern Tord Hall skrev under efterkrigstiden ett drygt hundratal naturvetenskapliga understreckare. I sin tredje streckare, publicerad 1951, beskriver han de senaste rönen kring datorn, eller ”elektronhjärnan” som den kallades efter uppfinnandet av Eniac några år tidigare.

En entusiastisk Hall förutspår bland annat att utvecklingen av framgångsrika schackdatorer ska ”omges med samma sekretess som atombomben”. Inför själva datorn målar han upp en bild som idag känns mindre oroande:

”Vi skymta konturerna av en väldig ’statsmaskin’ med outtömliga maktresurser till både gott och ont. Det vore nog bäst för mänskligheten att få slippa denna Golem”.

Läs ”Elektronhjärnan och samhället” 19/9 1951 (SvD Premium).

Annons
X
Annons
X
Foto: SvD:s arkiv Bild 1 av 1

Bild 12 av 16

Drömmen om solsystemet

Foto: SvD:s arkiv

Efterkrigstidens teknikoptimism medförde att mänskligheten fick möjlighet att blicka ut i rymden genom rymdfarkosternas linser. I ett antal understreckare skrev Åke Wallenquist, professor i astronomi vid Uppsala universitet, om våra närmaste planeter.

Han ägnade även ett par streckare åt bemannade månresor, som med tiden blev allt mindre fantasi. Det är intressant att jämföra hur Wallenquist bedömer möjligheterna – 1956 skriver han under rubriken ”Månen – en försummad himlakropp” att det ”säkerligen kommer att dröja in i nästa århundrade innan planerna på en månfärd ska kunna realiseras”. 1963 är dock Apolloprogrammet igång, och Wallenquist konstaterar att amerikanerna siktar på en bemannad färd till månen före 1970. Vid den här tiden trodde man också att en resa till Mars var nära förestående, vilket visar på tillförsikten till det amerikanska rymdprojektet.

Läs ”Månen – en försummad himlakropp” 27/3 1956 (SvD Premium).

Annons
X
Annons
X

Annons för SvD illustrerad av Tove Jansson. Muminserien började gå i SvD 1955.

Bild 1 av 1

Bild 13 av 16

Förtrollad av Mumindalen

Annons för SvD illustrerad av Tove Jansson.  Muminserien började gå i SvD 1955.
Annons för SvD illustrerad av Tove Jansson. Muminserien började gå i SvD 1955.

”Alla verkligt stora diktverk i det förflutna har en tendens att förvandlas till barnböcker, men det händer också att de bästa barnböckerna blir lektyr för vuxna”, heter det i ingressen till Göran Schildts analys på streckarplats av Tove Janssons muminvärld, som vid denna tid, 1956, ännu bara börjat ta form.

”Toves gestalter blir så levande, därför att de karakteriseras genom det för människan kanske väsentligaste spänningsförhållandet: brytningen mellan vad vi är och vad vi vill vara, mellan vår skröplighet och våra ambitioner.”

Läs ”Mumintrollets förtrollning” 31/12 1956 (SvD Premium).

Annons
X
Annons
X

Stig Strömholm har skrivit streckare i SvD i över 50 år – sedan den första, publicerad den 22 augusti 1960, har det blivit uppemot 350 stycken.

Foto: SvD:s arkiv Bild 1 av 1

Bild 14 av 16

När vi blev du med varandra

Stig Strömholm har skrivit streckare i SvD i över 50 år – sedan den första, publicerad den 22 augusti 1960, har det blivit uppemot 350 stycken.
Stig Strömholm har skrivit streckare i SvD i över 50 år – sedan den första, publicerad den 22 augusti 1960, har det blivit uppemot 350 stycken. Foto: SvD:s arkiv

Genom ”du-reformen” i slutet av 60-talet lade svenskarna ner titlarna en gång för alla. Bortsett från kungliga och militära sammanhang är vi således numera du med varandra också i sammanhang då vi tidigare skulle ha sagt ni, han/hon eller använt titlar.

Som så ofta när det gäller språkfrågor var debatten om saken infekterad. I SvD skrev Stig Strömholm en streckare, som gavs denna ingress:

”De s k du-reformer som på olika håll genomförs vid myndigheter och verk aktualiserar frågan om huruvida tilltalsskicket är ett lämpligt område för offentlig maktutövning jämte spörsmålet om vilket pronomen i andra person som ha de största för- och nackdelarna: ’du’ eller ’ni’.”

Läs ”Du-reform och ni-reform” 6/7 1968 (SvD Premium).

Annons
X
Annons
X

Från 60-talet fram till sin död skrev Sigrid Kahle (1928–2013) regelbundet om arabvärlden i SvD.

Foto: SvD:s arkiv, Staffan Löwstedt Bild 1 av 1

Bild 15 av 16

Irak och oljan som välsignelse och hot

Från 60-talet fram till sin död skrev Sigrid Kahle   (1928–2013) regelbundet om arabvärlden i SvD.
Från 60-talet fram till sin död skrev Sigrid Kahle (1928–2013) regelbundet om arabvärlden i SvD. Foto: SvD:s arkiv, Staffan Löwstedt

”Sedan mars 1973 är Irak ett rikt land. /.../ Om några år beräknas Irak vara mest oljetillverkande land näst Saudi-Arabien”, skriver orientalisten Sigrid Kahle i sin understreckare om den vid tiden hastigt framväxande irakiska oljeindustrin.

Med facit i hand är det svårt att inte läsa hennes analys av den tveeggade utvecklingen profetiskt:

”Oljeflamman lyser över Irak, men har man olja får man inte ostört sköta sina inrikes problem. Vem bryr sig om irakier eller kurder? Oljan, den ligger allra närmast om hjärtat.”

Läs ”Ett land med olja får inte vara i fred...” 8/5 1974 (SvD Premium).

Annons
X
Annons
X

Nasas fotografi av jorden från rymden taget i december 1972 fick en stor inverkan på medvetenheten om jorden som en levande helhet.

Foto: Nasa Bild 1 av 1

Bild 16 av 16

Att se sig själv uppifrån

Nasas fotografi av jorden från rymden taget i december 1972 fick en stor inverkan på medvetenheten om jorden som en levande helhet.
Nasas fotografi av jorden från rymden taget i december 1972 fick en stor inverkan på medvetenheten om jorden som en levande helhet. Foto: Nasa

Först med flygteknikens och fotografiets hjälp fick människan möjlighet att beskåda världen uppifrån – en perspektivförskjutning som även gav en ny syn på människans förhållande till jorden, och som ökade medvetenheten om vår planet som föränderlig miljö.

”Vår generation har genom alla de bilder som nu matas fram från satelliter och flygplan fått fullständigt förändrade möjligheter att börja förstå de globala sammanhangen och att därmed förhindra att balansrubbningarna på vår tunna och ömtåliga jordyta leder till katastrofala följder”, skrev geografidocenten och kartografen Carl Mannerfelt i en understreckare som föregriper våra dagars klimathotsdiskussioner.

”Att se från luften har utvecklats till en konst, som bokstavligt talat öppnar nya världar.”

Läs ”Konsten att se jorden från luften” 4/3 1976 (SvD Premium).

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X