Strövelstorps lärare tvingades gå på högskolan

För fem år sedan hade 39 procent av eleverna som gick ut årskurs 9 godkänt i alla ämnen. I fjol var andelen 90 procent. Vändningen kom när skolans lärare började utvärdera sin egen undervisning.

Överblicka
ämnet: Skolresan Sverige
Efter att ha filmat sin lektion utvärderar Frida Wirén den  tillsammans med sina kollegor.
Efter att ha filmat sin lektion utvärderar Frida Wirén den tillsammans med sina kollegor. Foto: MALIN HOELSTAD

Resultaten vid kommunala Strövelstorps skola, en liten skola i samhället Strövelstorp, ett par mil från Ängelholm, hade alltid varit låga, sämst i kommunen. Vissa år var de skrämmande dåliga, andra bara dåliga.

Och det fanns inte ens något att skylla på.

Svag socioekonomisk bakgrund? Inte direkt. Många elever med annat modersmål än svenska? Nej, knappt inga.

Men vid skolan försökte man hitta förklaringar utifrån istället för inifrån. Eleven hade problem, familjen var lågutbildad. Och så vidare.

– Man försökte hitta förklaringar i annat istället för att titta på vad vi kunde göra för att garantera en så bra undervisning som möjligt, säger Roger Sunvén, rektor på skolan sedan två år tillbaka.

Strövelstorps skolas rykte låg i botten, inte ens på orten hade man särskilt höga tankar om skolan.

"Vad gör du här? Här kommer du inte att vilja stanna länge", löd kommentarerna när Frida Wirén, nu mattelärare och förstelärare, gjorde sin första arbetsdag vid Strövelstorps skola för drygt tre år sedan.

– Deras inställning var: det här var en dålig skola. De förstod inte alls varför jag ville vara där, berättar hon.

Jag har jobbat som lärare i 14 år men jag har aldrig förändrat min undervisning så som jag har gjort under de två år som jag har varit här.
Titti Stavehaug, lärare.

Till slut sa Ängelholms utbildningsförvaltning stopp. Strövelstorps skolas verksamhet skulle styras upp. Rejält.

Alla skolans lärare skulle delta i ett projekt tillsammans högskolan i Halmstad - innehållande en 60-poängskurs, ett års heltidsstudier fördelat på fyra år, i utbildningsvetenskap. Namnet på projektet var aktionslärande och fokus låg på kollegialt lärande och att kritiskt granska sin egen undervisning.

Men alla gillade inte satsningen.

– Man måste ju säga att det var en infekterad period då och det kändes orättvist i många läger på skolan. Men det bottnade i en politisk ambition, där man insåg att man måste ta ett krafttag, säger Roger Sunvén.

Idag går runt hälften av skolans lärare magisterutbildningen på högskolan, olika skäl, som föräldraledigheter, nyanställningar och tjänstledigheter har gjort att inte alla ändå inte varit med fullt ut. Däremot är alla med i det fortbildningsprojekt i kollegialt lärande som man driver på skolan och i delar av högskoleutbildningen.

**Snart tre år **på projektet har gått. Parallellt som lärarna lär in nya metoder i litteratur och under seminarier, utvärderar de sitt eget och varandras undervisningssätt.

Lärarna har intervjuat varandra, filmat varandras lektioner, suttit bredvid i klassrummet och analyserat varandras undervisning - och avslutat varje moment med att ge konstruktiv kritik. I och med att lärarna nu utgår från gemensam litteratur, pratar de plötsligt om samma saker när de diskuterar, säger Frida Wirén.

– Vi har den vetenskapliga grunden till varför vi ska göra på olika sätt. Och det är inte bara att man plockar in något i undervisningen, det är också en tanke med varför vi gör det. Och dessutom utvärderar vi det nu per automatik. Hur ska jag justera, vad fungerar eller inte?

Men hur fungerar det att ge en kollega kritik?

– Det är ju inte personen man tittar på, utan undervisningen. Det är inte jag utan min pedagogiska verksamhet som ska blir granskad. Men det tar tid att komma ifrån det, läraryrket är så förknippat med person. Nu är det nästan så att man istället blir arg om man inte får någon kritik, det måste ju finnas något som jag kan förbättra, tänker man istället, säger Frida Wirén och skrattar.

Titti Stavehaug, lärare i åk 3, lyfter också fram fördelen med att studera samtidigt som man jobbar - man behöver inte vänta flera år innan teorierna kan omsättas i praktiken.

– Jag har jobbat som lärare i 14 år men jag har aldrig förändrat min undervisning så som jag har gjort under de två år som jag har varit här. Det har skapat ett mod i undervisningen, säger hon.

Fortfarande kan någon i personalen undra varför kommunen skulle bestämma hur skolan skulle göra. Vi kunde väl själva ha gjort våra förändringar? Ja, men hade vi vetat då vilka förändringar vi skulle göra? brukar Frida Wirén svara.

I takt med att verktygen har stärkts, har också lärarnas fokus vänts, från att titta på elevers egenskaper eller externa faktorer för att förklara framgångar eller misslyckanden, till att titta på den egna undervisningen. Och det är undervisningen som gör störst skillnad när det gäller elevresultat enligt forskningen, poängterar Roger Sunvén.

– En av de stora förändringarna är att vi som lärare nu snarare tänker "vad har jag gjort", "kunde jag ha gjort annorlunda"? Det finns fortfarande skillnad i elevers förutsättningar att klara olika saker, men nu tittar vi mer på hur vi kan kompensera elevens svårigheter, säger Frida Wirén.

Att lärarna har gått på högskola och lärt sig nya metoder, det märks tydligt, säger Jerker Eliasson i årskurs 9.

– Det har förändrats jättemycket. I till exempel matten så hade vi en bok och vi löste tal - och så verkar de göra på de flesta skolor. Men nu använder vi den nästan inte, vi resonerar och diskuterar.

Är det bättre?

– Ja! Man lär sig mycket mer och får mycket bättre förståelse, säger han.

På skolan har man också fokuserat mycket på bedömning - eleverna får själva bedömma varandras uppgifter utifrån betygskriterierna i vad de kallar kamratbedömning. Nu har eleverna stenkoll på vad som krävs för ett visst betyg.

– Vi har kamratbedömning nästan hela tiden och i många ämnen. Så nu ser man direkt hur någon ligger, säger Tindra Melén.

Tillsammans med läraren pratar man också om den egna insatsen, varför man värd ett C, vad behövs för att nå ett B.

Tillbaka i lärargruppen har ändå Frida Wirén kommit på en baksida med deras nya kunskapsprojekt: Tiden räcker inte till för att omsätta alla bra idéer i praktiken.

– Det blir ju lite av en stressfaktor, vi läser så mycket nytt som man vill sätta i verket.

Förbättringsmetod

– Välutbildad personal genom högskolestudier

– Utvärdering av nya och gamla undervisningssätt

– Tydliga mål för eleverna

– Kamratbedömning, eleverna utvärderar varandra

– En studiedag i månaden för lärarna och därmed aningen kortare sommarlov.

Läs även

Efter att ha filmat sin lektion utvärderar Frida Wirén den tillsammans med sina kollegor.

Foto: MALIN HOELSTAD Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X