Strindbergs ryska rötter censureras

Det var ryska radikala verk som gav August Strindberg inspirationen till Fröken Julie och Ett drömspel. Men detta har mörkats av den svenska litteraturforskningen, hävdar Jan Myrdal.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Jan Myrdal gästade årets Bokmässa.

Jan Myrdal gästade årets Bokmässa.

Foto: DAN HANSSON
Annons

Den svenska Strindbergsforskningen har sina skygglappar. Därför har den haft svårt att se att hans tidiga radikalism inte är modern i europeisk 1880-talsmening utan har rötter hos Dickens och Heine och svensk småborgerlig polemik i Crusenstolpes efterföljd. Senare fick August Strindberg en annan och vidare syn av sådan läsning som Henry Thomas Buckles ”Civilisationens historia i England”. Men först efter att ha lämnat Sverige kom han i emigrationen på 1880-talet att gå förbi ”det unga Sverige”.

Särskilt läsningen av fyra författare gav honom – vilket han noga beskrivit i sina brev – de nödvändiga impulserna. Jules Vallès möjliggjorde för honom att komma fram till att skriva ”Tjänstekvinnans son”. Nils Herman Quiding gav honom den förklaring till samhällets hemlighet han tidigare blott anat: Samhället är till för att överklassen skall kunna hålla underklassen nere. Nietzsche, vars inflytande vanställts av att han fascinerat Hitler, är värd ett eget kapitel. Slutligen har vi Nikolaj Gavrilovitj Tjernysjevskij. Denne, som av socialt/politiska skäl trängs ut ur den akademiska svenska idéhistorien, hade ett avgörande inflytande på August Strindberg och har bestämt namn, gestalter och utformning i hans ”Fröken Julie” och senare fått honom att skriva ”Ett drömspel”, just i polemik med Tjernysjevskis ”Vad bör göras?”

Annons
Annons
Annons