Till Kärlekens AntarktisStridsbergs lyriska text drunknar i effekter

Nina Jeppsson i ”Till Kärlekens Antarktis”.
Nina Jeppsson i ”Till Kärlekens Antarktis”. Foto: Sören Vilks

När den styckmördade heroinisten Kristina i Sara Stridsbergs roman för första gången får kropp – på en teaterscen – blir det alltför mycket av en fysisk upplevelse.

Under strecket
Publicerad
Nina Jeppsson har frigjort sig från förlagan, skapat sin egen postmoderna tolkning av ”Kärlekens Antarktis”.

Nina Jeppsson har frigjort sig från förlagan, skapat sin egen postmoderna tolkning av ”Kärlekens Antarktis”.

Foto: Sören Vilks
Annons

Sara Stridsbergs lyriska sorgeroman ”Kärlekens Antarktis” är något av det starkaste och vackraste jag läst.

Bitvis är den nästan outhärdlig i sin konkreta detaljrikedom om Kristina som i barndomen ser sin lillebror drunkna, blir heroinist och prostituerad, föder och förlorar två barn – för att sedan styckmördas av en man som i hela sitt liv gått och väntat på att just få våldta, döda och skända en kvinna. En berättelse som för tankarna till verklighetens kvinnor som utsatts för liknande brott.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons