Recension

Lone SurvivorStrapatsporr med Navy Seals

Lone Survivor
Lone Survivor Foto: GREG PETERS/NOBLE
Under strecket
Publicerad
Annons

Inget vore mig mer fjärran än att tala för talibanernas sak i Afghanistan. Den terror de utsätter främst sina landsmän för är heltigenom vidrig; deras legitimitet som självutnämnda företrädare för sitt folk och sin religion är ingen alls. Icke desto mindre finner jag denna oblyga filmpropaganda för USA:s Navy SEALs och det självuppoffrande mod dessa käcka gossar visar i strid för den goda saken tämligen förfärlig ur vilket perspektiv man än väljer att betrakta den.

När amerikaner dödar afghaner, och det gör de ofta och i stora mängder, sker det med klinisk effektivitet. Framför allt går det snabbt och – om uttrycket nu tillåts i det här sammanhanget – smärtfritt. Man hinner knappt se ett skägg fladdra till bland trädstammarna på den branta bergssluttning där eldstriden utkämpas, så väser det till av en välriktad kula som når sitt mål, och är det borta. De är ansiktslösa, och frågan är väl om de är att betrakta som människor överhuvudtaget. Något lidande att tala om vill filmen inte tala om.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons