Annons
Kommentar

Lars Ring:Strandberg ville på allvar demokratisera Dramaten

Jan-Olof Strandberg som fysikern Niels Bohr i ”Köpenhamn” på Dramaten 2000, en av höjdpunkterna i karriären. Medspelare var Anita Björk och Hans Klinga.
Jan-Olof Strandberg som fysikern Niels Bohr i ”Köpenhamn” på Dramaten 2000, en av höjdpunkterna i karriären. Medspelare var Anita Björk och Hans Klinga. Foto: Roger Stenberg, Dramaten

Som skådespelare var Jan-Olof Strandberg både återhållen och vass och som Dramatenchef ville han demokratisera teatern. Nu har han gått bort vid 93 års ålder.

Under strecket
Publicerad

Jan-Olof Strandberg och Ernst-Hugo Järegård som Didi och Gogo i ”I väntan på Godot”, Dramaten 1966. Uppsättningen fick nypremiär 1969, då Samuel Beckett tilldelades Nobelpriset.

Foto: Dramaten

Jan-Olof Strandberg 1926–2020. Bild från 2001.

Foto: Dan Hansson

Så har ännu en ur den stora Dramatengenerationen gått bort. Jan-Olof Strandberg blev 93 år. Han var en viktig del av hur en gammal storstilad och aningen stelbent tradition lyckosamt kom att förnyas genom en ny avantgardism, och en politisk aktivism som kom att växa fram under 1960 och -70-talen.

Skådespelaren Jan-Olof Strandberg var ofta lågmäld på scenen, den typ av aktör som gärna lät publiken vänta på frågan om hur han tolkat rollen. Att dröja, att vänta in sin karaktär och hålla åskådaren osäker är en bedrift. Han kom att personifiera scenisk intelligens. Ur det till synes återhållna sköt plötsligt en vass blick, ett sekundsnabbt sätt att klä av situationen och andra roller. Jag inbillar mig att han var som bäst när han fick spela tätt och intensivt med andra. Hans livs roll blev Didi i "I väntan på Godot" med Ernst-Hugo Järegård. Uppsättningen fick Dramatenpremiär 1966, men spelades igen 1969 då Samuel Beckett fick Nobelpriset i litteratur. Först då kom framgången, det var som om tiden – efter revoltåret 1968 – var mogen att låta luffarna representera också Dramatenpubliken. För rollen fick Strandberg SvD:s Thaliapris 1969.

Annons
Annons
Annons