X
Annons
X

Fabian Kastner: Strålkastarljus på litteraturens doldisar

Litteraturhistorien är en prydlig historia, böcker sorterade efter namn och årtal. Daniel Defoe skrev ”Robinson Crusoe” (1719). Jonathan Swift skrev ”Gullivers resor” (1726). Jane Austen skrev ”Stolthet och fördom” (1813). Vi vet det, eller kan lätt slå upp det. Det är ingen hemlighet. Vad man lätt glömmer bort är att den tidens läsare oftast inte hade en susning. Trots att titelsidan är en nästan lika gammal uppfinning som boktryckarkonsten, var det egentligen först på 1900-talet som det blev allmänt bruk att sätta ut författarens fullständiga namn på den. Av alla böcker som gavs ut i England i slutet av 1700-talet var nästan 70 procent anonyma, kryptonyma eller pseudonyma arbeten. I mitten av 1800-talet låg siffran runt 50 procent.

Den som bläddrar i Halkett och Laings ”Dictionary of the Anonymous and Pseudonymous Literature of Great Britain”, ett stort uppslagsverk i sju band från 1880-­talet, kan sida upp och sida ned ta del av de mest fantasifulla hugskott, teorier och spekulationer rörande vem som egent­ligen skrivit vad. Bland de tusentals titlar som avhandlas hittar man nästan alla mästerverk i den engelska kanon, från Shake­speare, Milton och Byron till Mary Shelley, Jane Austen och systrarna Brontë.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X