X
Annons
X
Recension

Bowie in Berlin Strålande när Bowie överförs från synt till symfoni

Det blev stående ovationer i Berwaldhallen för en konstmusiktolkning av Bowies Berlintrilogi. Arrangören Hans Ek har finkänsligt överfört popstjärnan från synt till symfoni.

Stående ovationer för konserten ”Bowie in Berlin” i torsdags. Längst fram: konsertmästare Ulf Forsberg, Jennie Abrahamsson, dirigenten Hans Ek, Moto Boy och Magnus Carlson. Foto: Arne Hyckenberg

Något i David Bowies Berlintrilogi får musiker och kompositörer utanför popgenren att vilja närma sig musiken. Såväl minimalisten Philip Glass som jazztrummisen Dylan Howe har gjort spännande tolkningar. En bidragande orsak till lockelsen ligger säkert i att Bowie själv på de tre albumen ”Low”, ”Heroes” och ”Lodger” gick utanför popens ramar genom att släppa in influenser från konstmusik och tysk krautrock. Experimentet resulterade i stor musik och albumklassiker – åtminstone de två första Berlinskivorna måste räknas som det.

När nu dirigenten och arrangören Hans Ek ger sig i kast med Berlintrilogin gör han det med det uttalade syftet att få musiken att leva vidare trots att upphovsmannen inte längre gör det; att med en symfoniorkester föra in Bowie i den konstmusikaliska sfären och därmed nå bortom ren nostalgi.

Jennie Abrahamsson, Moto Boy och Magnus Carlson har röster med mycket olika karaktär, men utgör tillsammans en ganska oväntad men fin helhet.

Foto: Arne Hyckenberg Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X