X
Annons
X
Recension

Lycklig som Lazzaro Strålande – men Alice Rohrwacher har sin bästa film framför sig

"Lycklig som Lazzaro" kombinerar en värme och medmänsklighet med en alldeles egen stil och atmosfär. Jon Asp hyllar Alice Rohrwachers film, belönad med priset för bästa manus vid årets filmfestival i Cannes.

”Adriano Tardiolo är perfekt som Lazzaro, tom och rik på samma gång”, skriver Jon Asp. Foto: Folkets Bio
Läs mer om Veckans biofilmer

En alldeles särskilt vacker scen inträffar mot slutet av det italienska dramat "Lycklig som Lazzaro". I en katedral gör filmens vinddrivna huvudgrupp, redan förödmjukad efter att ha snuvats på en lunchbjudning, ett ovanligt besök till förförisk orgelmusik, för att lika snabbt motas ut ur kyrkan av nunnorna.

Det en förhöjd bild av samhällets exkludering, men det är också toner som av ett mirakel, kanske genom huvudpersonens Lazzaros försorg, försvinner ut ur kyrkan – trots att nunnorna stänger porten – och slår följe med det udda patrasket på väg hem till en campingplats i stadens utkant.

”Adriano Tardiolo är perfekt som Lazzaro, tom och rik på samma gång”, skriver Jon Asp.

Foto: Folkets Bio Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X